Orkestern The Pearls bildades i Stockholm 1955 och upplöstes så sakta 1957. Repetitioner , enstaka inspelningar och spelningar förekom dock under alla de sista åren på 1950-talet. Bakgrundsmusiken i denna webbsida "South" är inspelad på en liten hemmabandspelare i Vasastan 1959. Vi använde oftast ordet "band" och förtydligade med "tradjazzband" eller ibland "dixielandband", men tyckte att det var så uppenbart självklart i vår värld, att det knappast fanns några alternativ. Förtydliganden användes bara för personer i andra generationer utan insikt . Spelningar kallades toppningar och instrumenten lurar, även trummor och banjo - roligt. De specifika instrumenten benämndes annars oftast med sina rätta namn trumpet, trombon, klarinett, piano, bas och trummor. Klarinett kunde rätt ofta benämnas kvarpa eller negerben. Att spela kallades mest att toppa eller lira och kompositionerna, sångerna, benämndes uteslutande låtar. Repetitioner kallades "repningar" eller bara rep. En företeelse kunde vara rolig vilket benämndes ball (från engelskans "have a ball") inte ballt, som är ett modernare tillägg: adjektivet blev (felaktigt) ett adverb. Ordet "typ" var inte alls etablerat, man sa kronor, flickor eller pappor inte kroner, flicker eller papper, som ansågs vara fåniga parodier på billigt språkbruk. Brudar var det vanligaste slanguttrycket för tjejer, men där fanns ju annars en hel del att välja på.

Medlemmarna i The Pearls träffas ännu (år 2006) några gånger om året för att minnas, kommentera och spela. Det brukar bli småglada tillställningar med ett oupphörligt flöde av berättelser och leenden från alla håll.

Namnet Pärlorna etablerades så småningom från Jelly-Roll Mortons sång med samma namn. Den ansågs svår, bara det att den gick i G - C och inte i F, be eller ess som de flesta normala låtar, men vi traglade in den och spelade den ibland till konkurrenternas nervösa intresse. En gång våren 1956 fick vi en kvart i radioprogrammet "Jazz för ungdom" med Olle Helander. Då spelade vi "Washington and lee swing" och något mer. Var det "The Pearls"? Knutte blev intervjuad, och programmet väckte uppmärksamhet i tradjazzkretsar. Tyvärr finns ingen inspelning kvar. Vi spelade själva in det på en Grundig hemmabandspelare (bandet borta) och Sveriges Radio likaså. SR-banden spelades senare över, då SR ansåg sig ha brist på dyra band. Enda möjligheten är om någon ännu har kvar en privatinspelning från radioprogrammet - hörs av i så fall!

Om du har RealPlayer installerat (det finns en gratisversion) kan du lyssna på en av Jelly-Roll Mortons inspelningar av The Pearls här. Personligen använder jag RealPlayer uteslutande till ra- och ramfiler, till övriga kör jag gamla trevliga WINAMP. Överhuvudtaget kan du finna det mesta i traditionell jazzmusik (att lyssna på!) på "Red hot jazz archive", helt fantastiskt så länge det nu varar (upphovsrätter diskuteras).

Ibland förekom orkestertävlingar, en slags trevliga toppningar med sittande, entusiastisk publik där ett antal band vänligen skulle bedömas av någon mer eller mindre kvalificerad jury. Det var högst prestigefyllt att vinna, eller till och med komma tvåa eller trea i en sådan tävling. The Pearls vann ett antal orkestertävlingar och bandets image gick stadigt uppåt. Kedjan började brytas när Tompa ryckte in i lumpen som signalist på T1 i Linköping 15/5 1956.

Ingen som inte var med på den tiden i mitten av 1950-talet kan förstå hur det var, det gäller väl kanske alla tider. Framtidstro, glädje, vänlig och glad atmosfär men också en del existensialistiskt trams. Det dök upp källarklubbar där man spelade musik, men också läste konstiga dikter och visade underliga filmer i ett svårgripbart sökande. Se de tidstypiska väggmålningarna på Oakland Club. Det fanns 2,5 miljarder människor på jorden (mot nu 6,8). Motboken avskaffades efter en evighet på trettio år, man började höra talas om starköl, på burk till och med. Man öppnade burkarna genom att pressa in en trekantig spets under spjärnande mot burkkanten (se bild nedan). En hela Vino Tinto kostade 3:50 (!), en halva blend whisky typ Vat 69 eller Cutty Sark kostade 20:15. Koreakriget pågick någonstans långt, långt borta, och möjligen oroade en del sig för atom- och vätebombens existens. Andra världskriget hade tagit slut för knappt tio år sedan, så det var glömt och förlåtet, det skulle ta 30 år till, innan rasism och förintelse återuppfanns och återuppväcktes. Den enda möjliga fienden var det mystiska, väldiga, skrämmande, men även på avstånd beundrade, Sovjetunionen, men många misstrodde djupt även USA, trots allt märkvärdigt nytt som kom därifrån som till exempel tape, kulspetspenna och till och med bärbara radioapparater. När man läser i de gamla dagstidningarna från den tiden, får man en god bild av hur det var.

       
Burköppnaren - ett försvunnet kulturelement. Man gjorde två diametralt placerade, trekantiga hål, så att luften skulle komma in genom det andra, när man hällde eller drack. Pysljudet var dock i stort sett samma som nu med moderna öppningsringar.

Men denna musik fanns överallt, jazzen var ännu på uppåtgående, och hade varit det nästan hela seklet. Inte skulle väl den någonsin försvinna? Nej, den kunde man väl tryggt satsa på.