Sofieberg på Björnholmen. |
|||
Efter så mycket som femtio trogna år vid tullverket
hade Carl Johan och Sofia fått råd att år 1885 inköpa
en litet ställe i Stockholms skärgård. Det blev en gammal
gård på Björnholmen norr om Muskö som han döpte
till Sofieberg. Köpesumman var 5000 kronor. Titta
på köpekontraktet här. Gården som tidigare hetat Östergården bestod av jord, skog, ett par bostadshus och ekonomibyggnader. Nu heter den Björnholmen 1:8 Sofieberg. Berghs köpte den av änkan Maria Sofia Carlsson (senare kallad mor Carlsson) som levat ensam ett par år men nu ville sälja och bara behålla bostad med vissa rättigheter som det var brukligt på den tiden - man satte sig på "undantag" (se köpekontraktet). Carl Johan lät bygga till förstuga, nytt kök, installera modern spis och kakelugnar i bostadshuset, anlägga frukt- och bärträdgård samt bygga till en våning på bagarstugan. Mor Carlsson levde ända till 1913. |
|||
![]() Inramat foto taget mot väster på 1890-talet |
![]() Samma foto lite närmare. |
![]() Foto taget mot söder cirka 1920. |
![]() Foto taget åt väster den 5 juli 1976. |
![]() |
|||
| Under åren som stället ägdes av familjen Bergh
inträffade några dramatiska händelser med anknytning till
Björnholmen. Mor Carlsson hade en son som var jämnårig med Anna men inte lyckades så bra i livet. Modern hjälpte honom med kapital och han försökte sig på en försörjning som skutskeppare. Men något gick snett och vintern 1889 tog han 25 år gammal livet av sig med ett dynamitskott på ett hotellrum i Gamla stan i Stockholm, händelsen är kommenterad i en artikel i DN den 20/12 1889. Vintern 1892 dog en granne som hade bestämt att han efter sin död skulle kremeras vilket då var ovanligt och enligt bestämmelserna krävde att han måste obduceras. Obduktionen gjordes av provincialläkaren på Björnholmen under rätt makabra omständigheter. Den 18 januari 1895 blev Anders Ahl innebränd under hemska omständigheter. Denne var en 76-årig man som levde ensam och fattig i en enkel stuga i skogen åt väster inte långt från Sofieberg. Alleles innan han dog lär han allvarligt ha berättat att han när fru Bergh dog sett och hört ett stort, upplyst fartyg blåsa med ångvisslan vid bryggan, fartyget skulle hämta hennes själ. Till någon som inte hört visslan lär han ha kommenterat "konstigt det hördes ju ända till Vitsgarn." |
|||