Det fanns ingen elektricitet.

Ingen TV.
Ingen radio.
Inga datorer.
Inga biografer.
Inga glödlampor.
Man lyste sig med vax- eller stearinljus och utnyttjade dagsljuset genom att stiga upp tidigt och lägga sig tidigt. Man tog upp nät redan innan dagen var kommen. På somrarna kunde man utföra mycket arbete. Man lagade mat över öppen eld eller så småningom i vedspisar. Dessa fungerade också som uppvärmning av husen men man använde hellre kläder än höjde temperaturen inomhus. När man sov hade man nattkläder och tjocka täcken i kyligare tider. Man var van vid detta. Husmödrarna var mycket duktiga i att tillreda det som fanns och man var noga med att ta tillvara alla rester. Titta i auktionsprotokollet efter vilka husgeråd som fanns. Mjölk, smör, fisk, kött, rot- och spannmålsprodukter var då som nu basvaror i kosten, men allt var producerat i närheten. Endast kryddor och kolonialvaror kom från utlandet. Idag äter vi utan att skämmas kiwifrukt som odlats i Nya Zeeland och flygs hit runt hela jorden.

Mått och vikter

Den 22 november 1878 förordnades av Kungl. Majt. att nya mått och vikter skulle gälla i Sverige från och med året 1889. Tidigare hade man för längd använt rev, stång, fot, tum och linjer, nu skulla man använda meter. För vikt skulle man använda gram i stället för centner, skålpund, ort och korn. Ett skålpund är 425 gram. Människan har en inbyggd strävan till att justera tal till jämna värden. Man räknar helst i hela timmar, hela kilo osv. Tidigare hade man köpt 4 skålpund kaffe, nu fick man köpa 2 kilo. Men fyra skålpund är egentligen bara 1,7 kg. Det blev en omställning som tog ganska lång tid i föreställningen om storleken på saker och ting.

Det fanns lagom antal människor på jorden.

- Lagom för vem då?
- För jorden, livet och mänskligheten!

År 1850 fanns det 1,3 miljarder människor på hela jorden varav 276 miljoner i Europa men det skedde en långsam ökning. I slutet på 1990-talet passerades Europas folkmängd av Afrikas. År 2050 beräknar man att det kommer att finnas 8,9 miljarder på hela jorden varav 628 miljoner i Europa. 1850 kunde man resa fritt mellan alla jordens länder och det fanns ingen rasism eller svält under normala år. Däremot hände det ofta att människor blev sjuka och dog redan i unga år och tillfälliga missväxter och sjukdomar kunde medföra stora tillfälliga problem. Den höga barnadödligheten sänkte den statistiska medellivslängden, men de som fanns kunde bli lika gamla som idag. Carl Johan och Sofia hade åtta barn varav två dog unga och endast två blev så gamla att de fick egna barn.
Se GeoHive om jordens befolkning!

Jordens befolkning ökar nu (2004) med 140 individer per minut. Det är drygt två i sekunden och 6 miljoner i månaden. Vi förstår att detta kommer att få ett slut - vad händer då? Detta är det största etniska problem som mänskligheten mött i hela sin historia, det finns ännu (2004) ingen som helst beredskap att hantera detta.

Det fanns inga motorer.

Man seglade eller rodde. Detta medförde att det var tyst över fjärdarna bortsett från sjöfåglarnas skrik, vindens sus och vågornas forsande brus.
Nästan alla smärre segelbåtar var spririggade som på bilden. Fram till mitten av 1800-talet var det vanligt med råsegel men senare var det mest spri- eller gaffelriggade båtar. Lots- och tulljakterna var gaffelriggade med långt bogspröt, jagare, klyvare, stagfock och ibland även en gaffeltopp.
Man byggde sina båtar själv ute vid stränderna.
Det vanligaste sättet att färdas mellan öarna var att ro. Ofta rodde man in till Stockholm. Det kunde vara stora skötbåtar där man turades om med rodden. Under tiden sjöng man glada sånger, det var ju en rätt sorglös historia om vädret var någorlunda vackert. Ibland kunde man ro riktigt långt, ända bort till Fårö och Gotska sandön varifrån det hände att man fick med sig ett och annat får tillbaka hem. Kvinnor rodde lika bra som männen och man fick lära sig det i mycket unga år.
Carl Johan och alla hans samtida måste ha seglat eller rott förbi varenda grynna åtminstone i Stockholms södra skärgård från Stockholm via Landsort och Trosa ner till Nyköping. När helst man tittade ut över fjärdarna såg man segelbåtar, segelfartyg eller roddbåtar.

På vintrarna använde man slädar. Den stora gravstenen på Muskö kyrka drogs av två oxar på släde från bryggan vid Valinge kvarn till kyrkan.

Ångdrivna fartyg började dyka upp mot mitten av 1800-talet, först enstaka hjulångare senare propellerdrivna båtar. Den första hjulångaren mellan Stockholm och Dalarö hette Jacob Bagge och började trafiken i slutet av 1860-talet. Den ersattes 1874 av Södertörnsbolagets S/S Dalarö Ström.

Alla som bodde i skärgården försörjde sig också med jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske.

Vid alla gårdar eller torp fanns en eller flera kor, hästar, grisar, höns, får eller getter. De som inte själva brukade jorden, som Carl Johan till exempel, arrenderade ut den i korta eller längre perioder. När Carl Johan köpte Sofieberg av mor Jansson var jordbruket utarrenderat. Han lät själv utarrendera jordbruket och när Anna sålde stället var det utarrenderat. Den nya köparen fick vänta tills arrendetiden gått ut innan han själv kunde tillträda egendomen. Detta betyder att man alltid såg folk i rörelse på åkrarna, vägarna, sunden och fjärdarna.

Man fiskade mycket. Vid auktionen efter Berghs på Björnholmen såldes 1 ålhom, 8 ryssjor och 26 nät av olika slag. 1 segeleka och fyra roddbåtar.

Alla gårdar hade en eller fler pigor och drängar till hjälp.
Detta motsvarar de anställda på olika företag i dag. Lönen var till största delen in natura det vill säga bostad och mat. Tjänstefolket var ofta unga människor eftersom det dagliga arbetet kunde vara fysiskt krävande.

Unga människor var ivriga att komma ut och få sköta sig själva innan de bildade egna familjer. Ungdomarna hade noggrann koll på varandra och i sina pirrande drömmar om framtiden då som nu.

Förutom hemmansägare och arrendatorer med familjer i gårdarna förekom det ofta att familjer bodde i smärre torp och stugor. Dessutom fanns det en och annan som bodde i enklare kojor i skogarna. På öarna kände alla till alla. Det var en lugn tillvaro utan jäkt eller stress. Man var igång när det var ljust och sov på nätterna. Ett exempel på detta är gamle Fnysen på Muskö som gick upp tre på morgonen och föraktade folk som sov till fem eller ännu längre.

Kyrkan och relationen till dessa var ett integrerat inslag i livet.

Detta betydde dock inte att alla var särskilt religiösa av sig, det var rätt olika med den saken då som nu. Men naturligtvis var det vanligt med en viss vidskepelse och man grunnade och nickade allvarligt åt spännande berättelser om märkliga, okända ting. Det var föga stora förändringar och man kunde gott hysa en viss förtröstan till kristendomen. Det fanns ingenting som tydde på att detta filosofiska koncept inte skulle fungera. Att gå ut och uppfylla världen var inga problem när barnadödligheten var så hög. Först långt senare visade sig avigsidorna när befolkningsbalansen blivit rubbad.
Prästerna såg till att man hade regelbundna husförhör vilka protokollfördes och blev bidrag i befolkningsregistreringen. Man hade inga personnummer utan använde namn och titel för att identifiera folk vilket fungerade bra i en tid när alla kände alla åtminstone utanför tätorterna.

Var det bättre förr?

Ja, det var det väl ur den synpunkten att de stora förändringarna på jorden ännu inte hade kommit. Man såg framtiden an med tillförsikt. Alla förändringar syntes vara förbättringar och vetenskapen gick framåt med stora steg.
Men om vi moderna människor i industriländerna helt plötsligt blev förflyttade till 1850 skulle vi gripas av stor fasa eftersom vi vant oss vid så mycket som gör vårt liv lätt i många fall. Men även vi dör, dock inte i samma sjukdomar som då.
Allting är helt enkelt relativt - det beror på vad vi jämför med. Vi har nu några nya sjukdomar som lurar bakom hörnet tillsynes utan hopp om snar bot, till exempel HIV och lungtuberkulos med antibioticumresistenta bakterier.