Den 14 augusti 1914 segrade det Bayerska Infanterilivregementet över fransmännen i staden Badonville. Det var alltså alldeles i början av första världskriget och mången tyckte sig ana en snabb totalseger. Regementets musikdirektör Georg Fürst började omedelbart komponera en segermarsch och redan samma dag hade marschen sina väsentliga drag klara. Några år efter kriget upptogs marschen som Armemarsch II, 256 och så var det inte mer med det.

Så kom nationalspcialisterna in i bilden och Adolf Hitler själv blev tidigt förtjust i den skarpa och seriösa klangen. Nu passade inte längre det franska namnet Badonville varför man mot kompositörens vilja förtyskade titeln till Badenweiler.
Det finns faktiskt en liten tysk stad som heter Badenweiler, men den har således absolut ingenting med marschen att göra. Den 23/12 1938 utfärdades order om att marschen endast skulle få spelas i samband med militära och nationella ceremonier. Den 17/5 1939 utfärdades en ytterligare polisförordning, nämligen den att stycket endast skulle få framföras i Führerns närvaro. Marschen blev regementsmarsch för rikskanslerns livgarde SS-Leibstandarte "Adolf Hitler". Den spelades dessförinnan bl.a. vid avslutningen av OS 1936 i Berlin.

Numera är det ännu ingen som vågar spela marschen och därmed följer man paradoxalt nog just den naziorder som en gång förbjöd marschen att spelas annat än i Führerns närvaro.

Mer finns att läsa på sidan 24 i det utmärkta kompendiet "Under Skilda Fanor" av Lars C. Stolt, Stockholm 1999, som är ett hundrasidigt dokument i A4-format späckat med till synes högst insiktsfull information om marschmusik som av en eller annan anledning kommit att bli giftstämplad eller politiskt belastad.

Här en originalfilm på You Tube från när marschen spelades med SS Leibstandarte Adolf Hitler.