Sången skrevs 1792, så när man spelar den till bilder av bastiljens stormning 1789 gör man fel.
Den har ursprungligen inte mindre än 12 verser och är inte skriven nere i Marseilles som titeln skulle antyda, men de trupper kom därifrån, som kom att sjunga den mera officiellt för första gången sommaren 1792:

Tout en se rendant à Paris, les fédérés marseillais qui s'étaient unis au bataillon de Montpellier le chantèrent en continu. Effectivement, pendant le trajet, dans les villes et villages, les Fédérés reprirent sans cesse ce chant et successivement des volontaires se joignirent à eux et grossirent la troupe. Ils arrivèrent le 30 juillet 1792 pour s'installer et prendre garnison au faubourg Poissonnière. Mais, Danton rassembla les volontaires marseillais pour les mener au Club des Cordeliers. Le bataillon de Fédérés marseillais entra à Paris et participa à l’insurrection du palais des Tuileries (se bild nedan)le 10 août 1792 en chantant ce chant de guerre révolutionnaire ; d’où le nom de Marseillaise.

Översättningshjälp:
tout en = medan
les fédéres = de förbundna
effectivement = verkligen
trajet = resa, färd
faubourg = förort
Club des Cordeliers = Société des droits de l'homme et du citoyen, fanns till 1794

Kompositören och textförfattaren Rouget de Lisle skrev ett stort antal stycken under sin tid men endast denna, skriven natten mellan 25 - 26 april 1792, har blivit känd.
Den hade inspirerats av borgmästaren i Strassbourg, som sedan fördes till giljotinen och halshöggs under revolutionen till tonerna av denna sång.
Det har diskuterats om de Lisle verkligen har komponerat sången, då den har vissa liknelser med tidigare verk.
De Lisle som paradoxalt nog, i hemlighet får man förmoda, var rojalist, fick leva ett uselt och fattigt liv. Först år 1830 fick han någon liten pension. Han dog 1836.

Under napoleon- och restaureringsperioden fram till 1830 var den inte lämplig eller helt förbjuden. Fastställdes första gången som nationalsång i Frankrike år 1879.

Hector Berlioz skrev i juli 1830 ett magnifikt arrangemang för solister, dubbla körer och orkester. Speltid över nio minuter.

Jag vågar påstå att detta är bland det värsta, grymmaste och mest fasansfulla som mänskligheten har skapat. Men samtidigt ger den blodiga texten ett levande intryck från revolutionsstämningarna.

Jag beklagar att sången är avbruten i början och slutet, men tycker nog att man får en viss uppfattning av den hemska, blodiga, entusiastiska revolutionsstämningen i det som hörs. Notera det glisserande anslaget hos sångaren i det första som hörs - det ger en antydning om den blodtörstiga attityden.