Eisbein med surkål
och potatis |
||
Det absolut läckraste i denna anrättning är svålen, där den läckra smaken samlas på ett helt överväldigande sätt. Svålen är inte fet vilket konsistensen möjligen kan förleda någon att tro. Servera denna rätt med stark, tysk senap, av alla kända sorter rekommenderar jag Löwensenf. Förresten, om denna lejonsenap måste man erkänna att den är rent otroligt god. En fullkomlig balans av sälta, sötma, konsistens, färg och senapsmak. Men som sagt, man ska använda den till sådant som eisbein och delikata tyska korvar. Till svensk varm korv eller ärtsoppa: standard slottssenap och inget annat. Anm. Till denna rätt är just den starka ljusa, tyska senapen oumbärlig liksom till tyska korvrätter med surkål och potatis. Vill man däremot göra den suveräna svenska husmanskosträtten fläsklägg får man endast använda de normala svenska senapsorterna. Att servera Löwensenf till fläsklägg eller till ärtsoppa är en fruktansvärd fadäs. Hittar du Löwensenf någonstans så meddela! svinorden@comhem.se
|
- Skinkbuljong med vitt vin |
|
Fläskläggen som måste vara väl rimmad kokas upp, skummas väl, och får koka upp till 2,5 timmar eller tills att alla delar känns läckert möra och köttet väl lossnar från benet. Surkålen värmes i en kastrull med litet av skinkspadet. Serveras sedan som på bilden med svål, ben, surkål och potatis, men tillsätt även någon matsked av skinkspadet. Ta det så inte så hårt med kokvätskan, vin är maffigt, men det går bra med vatten, det blir en fin buljong av köttet. Men kolla sältan, de rimmade läggarna är numera högst blygsamt rimmade (lagda i saltlake) så jag brukar faktiskt tillsätta någon tesked salt i vattnet när jag kokar fläsklägg. Förr i tiden var det tvärtom, då ju rimmningen mera var en konserveringsmetod och sältan var så hög att man måste koka ur och till och med blötlägga köttet för att dra ur en del natriumklorid.
|