Start Historia Kronologi Litteratur Personer Platser Karta Kontakt Länkar
_, 4 H gården, Bellmansgrottan, Bellmanskällan, Biblioteket, Eolshäll, Hägerstens gård, Klubbacken, Klubben, Lyran, Sagatun, Skolan,
Nedanför Lyran ligger vid mälarstranden några stora flyttblock som bildar en tunnel eller grotta som anses möjligen ha något samband med skalden.
Som läsaren inser rör det sig här om ett möjligt men högst diffust samband med den berömda sången "Vila vid denna källa".
Framåt slutet på 1800-talet lät man bygga ett litet monument och idag finns dessutom en väg med namnet Bellmankällevägen.
topp
På SL-kartan i Mälarhöjdens tunnelbanestation kan man läsa det lilla ordet "Bibl." vid vägen en liten bit söderut från stationen. Man kan ta bussen 135 en hållplats eller promenera, och kommer då till skolan som man passerar rakt förbi skolgårdarna och längst bort finner den lilla stadsbiblioteksfilialen.
Därmed sagt att finner du biblioteket, så finner du också allt som är värt att veta om Mälarhöjden och dess historia.
topp
Ovanför Klubben syns på långt håll ett cylindriskt skorstensrör. Det tillhör det i berget helt insprängda Eolshälls reningsverk. Nere vid klubben och viken med fritidsbåtar finner man den kraftiga betonginramade, oskyltade inkörsporten.
Mot Stockholm till ligger en s.k. 4 H gård. 4H är en religiöst
och partipolistiskt obunden barn- och ungdomsorganisation som startade
i USA i början 1900-talet. De fyra H:na står för:
Huvud - självständigt tänkande
Hand - praktiska färdigheter
Hjärta - medmänsklighet
Hälsa- ett sunt liv i en sund miljö
Ligger högt vid Axelsbergs T som förstås
borde hetat Hägersten. Gården är en av de äldsta
och den finns kvar, i varje fall manbyggnaden med flyglar.
Visserligen omgiven av en mängd stora och höga hus, några
vackra radhus men med en enastående utsikt över Mälarinfarten
till Stockholm. Gården är vackert renoverad till bostadsrätter.
En av Bellmans systrar var gift med ägaren, så skalden vistades
en hel del härute, någon timmes segling eller rodd från
Stockholm . Man får gå in på gårdsplanen, vid
grinden en informativ skylt med Bellmania.
I början av 1940-talet började man uppföra ett antal tre-, fyra, eller femvåningshus på ömsesidor om den nybyggda branta backen. Det var världskrig och ett antal flydda norrmän påstås ha bebott lägenheter uppe i backen. Biltrafiken var minimal och man åkte kälke, spark och skidor. I fyran fanns en skomakare och längre upp i backen fanns livsmedelsaffärer och lite annat som var typiskt för tiden. Uppe vid platån vid numrena 51 och 49 fanns färghandel och mjölkaffär. Buss 135 kör uppför backen och har en hållplats däruppe. Numera (2007) finns endast en liten kioskliknande butik och en pizzeria tidstypiskt innehavda av utlänningar.
En liten halvö med gammal bebyggelse som fullt belagt har reminisenser från Bellmans tid.. I dag bedrivs där café- och pensionatsverksamhet.
Ta buss 135 från Mälarhöjdens tunnelbanestation och far till Lyran, bussen passerar nära både Jacobsberg och Lyran som numera är café. Under mellanperioden användes stället som pensionat men förföll slutligen och vandaliserades svårt under ett antal år.
En bit väster om Jacobsbergs gård uppfördes i mitten på 1860-talet en märklig byggnad.. Det var den välbeställda familjen Carl och Fredrika Limnell som lät kosta på ett praktfullt sommarnöje.
Stället döptes till Lyran efter en skulptural lyra som placerats där redan på 1700-talet. Det var Gustaf Leopold (1756 - 1829) som lär ha upplevt en tall som han ansåg liknade ett dylikt instrument och till hans ära satte någon upp det märkliga konstverket.
Fredrika hade litterära och musikaliska intressen och samlade under en lång följd av år intresserade människor till supeer och musikaliska salonger som lär ha varit mycket angenäma. Bland gästerna märks Carl Snoilsky, Carl Davit af Wilrsén, Kristina Nilsson, Gunnar Wennerberg, Björnstierne Björnsson och Henrik Ibsen. En av gästerna, Lotten Dahlgren, skrev en bok "Lyran" där hon högst positivt beskrev den angenäma och kulturella verksamheten.
Så småningom åldras och avlider ägarna och stället övergick till att användas som pensionat och festlokal under många år. Framåt 1960-talet började ett förfall med ofrånkomlig vandalisering som lyckligtvis avbröts via intensiva protester från hembyggdsfolk.
Byggdes som privat sommarnöje i tidstypisk gammalnordisk stil. Övergick till andra ägare, användes som pensionat och festlokal, förföll, men finns nu kvar i privat ägo, dock liksom så många andra av de vackra gårdarna och herrgårdsbyggnaderna nästan drunknade i den moderna bebyggelsens jättelika alster.
Några hundratal meter österut från Mälarhöjdens tunnelbanestation ligger en skola som nog måste vara en av de största söder om Stockholm. I mitten, till synes på skolgården, ligger en röd träbyggnad som är den ursprungliga skolan. Den byggdes 1905 med tre skolsalar och lärarbostad. 1927 var elevantalet uppe i 600 och idag rör det sig om över 1100 elever. Längst bort från vägen och busshållålatsen ligger stadsbibliotekets filial.