Ser du min vän alla vita moln, som flyger
och fångar varann i en yrande sunnanvindsdans?
Hör du, min vän, alla fåglar små, som jublar och kvittrar
i dungen vid skogsbrynets mörkblåa rand?
Minns du sommaren när vi lekte minnen som föddes, lever dom
än?
Molnen blev dimmor i dunkel natt,
där fågeln i dungen har tystnat, och drömmer om lyckliga
skratt.

|
På den tiden skapade man musik genom att sitta
och sjunga till gitarr, så harmoniken blev som den blev...
Någon kommenterade en gång, när jag faktiskt vågade
sjunga min egen komposition: "typiskt sommar", det gjorde mej
glad. |