1913. Berg donerar till LO den större delen av Marholmshemmandet med lantgård, bostadshus och den första sommarvillan (Skogshyddan) jämte ett kapital av storleken 500 000 :- vilket torde röra sig om en bra bit över 16 miljoner idag (2006). Därtill kom två år senare det s.k. semesterhemmet, som numera går under namnet jugendhuset (av nuvarande ägaren kommunal har det döpts till Villa Berg). Donationen överlämnades i november 1913 i närvaro av LO:s ordförande Herman Lindqvist och socialdemokratiska partiets ordförande Hjalmar Branting, vilka också var närvarande vid invigningen av vilohemmet den varma sommaren 1914. Denna donation sågs som något mycket väsentligt inom arbetarrörelsen. I en högertidning skall man giftigt ha menat, att "nu kan arbetarna strejka så mycket de behagar och under tiden resa ut till Marholmen och leva sötebrödsdagar".

En märklig sak är att Berg först vände sig till Ersta diakonianstalt med sitt donationserbjudande. Institutionen tackade nej. Varför vet man inte, kanske de inte riktigt fattade vad som var på gång. Eller rent av missuppfattade. Där var ett vägskäl i sanning. Om Ersta hade nappat på detta otroliga erbjudande hade Marholmen fått en totalt religös prägel.

topp

Donationsbrevet 1913

"Genom arbetslöshet, som är en följd av växlingarna inom arbetsmarknaden eller beror på striden mellan arbetsgivare och arbetare, vållas lidanden och umbäranden icke allenast för den medellöse arbetaren själv, utan även för hans hustru och barn, vilka därvid drabbas av en alldeles oförskylld nöd. Synnerligen arbetarhustrurna äro vid sådana tillfällen utsatta för svåra prövningar, som nedslå deras mod och undergräva deras hälsa, men även eljest äro arbetarklassens kvinnor ofta i trängande behov av vila, som icke står dem till buds.

För att i någon mån bidraga till avhjälpandet av berörda missförhållanden och samtidigt giva utryck för uppfattningen, att det är kapitalets förpliktelser att taga hänsyn till offren för arbetslösheten...ger vi äkta makar bort nedan nämd egendom till bergska donationen."

topp

Testamentet 1924

"...för att fullfölja min och min hustrus avsikter med Bergska donationen att göra Marholmen till en "arbetarnas holme" och för att tillmötesgå det behov av fortsatt utbildning i kunskaper och färdigheter, som - genom samhällsutvecklingen och det efter utvidgade medborgerliga rättigheter medborgarna påvilande ökade ansvaret - framträder hos såväl manliga som kvinnliga medborgare och som särskilt de industriarbetande kvinnorna torde känna trängande, ehuru de av ekonomiska skäl äro förhindrade att tillfredställa detta bildningsbehov... förordnar jag härmed som min yttersta vilja... att efter min död med nedan angivna egendom skall bildas en en fond, benämnd "Marholmens folkbildningshem", beträffande vilkens ändamål, förvaltning och revision följande bestämmelser skola gälla..."

topp

Vilken otrolig grej!

Att ha så mycket pengar att man bara säger till, så smälls det upp ett hus. Berg lät först bygga ett sommarhus - det som senare kom att kallas Skogshyddan. Så kom den fina Villan (Finnvillan, grosshandlarvillan) och badhuset med sin färja. Bara att säga till, pengar fanns hur mycket som helst. Så Vilohemmet som först hette Pojkhemmet, tre våningar, lätt som en plätt. Senare ochså Semesterhemmet (Jugendhuset, senast Villa Berg). Åtskilliga bönder och andra som bodde i närheten av Marholmen fick arbete där i olika sammanhang. Tänk vilken lycka att få arbeta när man vet att man utan problem får bra betalt av någon som verkligen har råd!

Redan Nils Bergs pappa hade samlat ihop en förmögenhet. En liten fabrik som tillverkade färg av något slag, Anders Berg och Compagnie på Söder Mälarstrand rätt nära Slussen. Ett välskött företag som man kunde lita på. Drog sig inte för att sälja på utlandet. Stora poster, pengarna förvaltas väl, inget lurt, inget utnyttjande. Sådant folk finns. Med stort ansvar och karaktär. Imponerande.
Så byggs industrialismen på. Folk hamnar i fabriker och får det tristare och svårare. Kvinnor och barn kommer emellan, arbetarrörelsen växer. Konflikter föder hat och oro. Mycket skriverier. 1909, långt fram i tiden, en jättestrejk som varade i en månad. Arbetarna förlorade, hade inte råd att äta längre, bara måste tillbaka till något slags arbete. Arbete som man måste ha som anställd med hårda villkor. Hundra år tidigare på landet, alltid kunde man tjäna till lite mat, mjölk, lite bröd. Tillvaron mer och mer komplicerad.

Hur mycket pengar hade han? År 1900 köpte han Marholmen för 9000 kronor. Den första donationen 1913 var på minst 400000. Säg att han hade 20 - 50 miljoner att disponera i dagens penningvärde (år 2006). Kanske mer, kanske 100 miljoner. Eller ännu mer? Inga dyra utgifter i övrigt, inga dyra resor, inget slös i nöjeslivet. Men Marholmen var ju billigt. Vem brydde sig om en liten nersliten gård på en avlägsen skärgårdsö?

Han fick bo i sin Villa på somrarna i nära 25 år. De sista sex åren utan hustrun. Generöst betalt tjänstefolk, i varje fall säkert inte underbetalda på minsta vis. Inga barn, det är viktigt. Många vänner i societeten, kanske ordenssällskap. Men sjuk. Pensonerade sig redan i 50-årsåldern för att han inte orkade längre. Inte bra. I Stockholm hade han egna fastigheter på Stora Bastugatan som numera heter Sveavägen, ett förnämligt område. Inte så roligt längre, minnen, minnen från de älskade föräldrarna, många brev finns bevarade på KB i Stockholm. Tanken att skänka bort till arbeterna var spännande, djärv men måttligt uppskattad bland kollegor. Men har man råd så har man. Jag gör väl vad jag vill med mina egna pengar.

Hade donationstanken aldrig blivit en realitet hade heller aldrig Birkagårdens Marholmen funnits. Inte LO-delen heller för den delen.

En annan person man kommer att tänka på är ju Alfred Nobel som han för övrigt kände. Före Marholmen hade han ju köpt en gård i Sörmland som tillhört Nobel. Fast Nobel var väl ändå rikare, mycket rikare, helt enkelt rikast. Därav Nobelpriset.
Låt oss njuta av det som finns kvar. Men att Marholmens gammaldags kuturverksamhet är till ända synes mycket beklagligt och sorgligt. Var det verkligen nödvändigt? Återigen, vad hände?

topp