Marholmen, Shakespeare - en kärleksförklaring.
av Ingrid Wikberg "Inkan"

Marholmen, en ö– en magisk plats för utomhusteater, ligger i Roslagen, någon mil söder om Norrtälje. Den del av Marholmen som tillhör Birkagårdens Folkhögskola var under många år plats för sommarteater. Vi hade först en veckas intensiv teaterkurs, arbetade in en pjäs och spelade sedan för publik under några dagar. Min teaterförening heter Cirkelteatern och är en av Sveriges äldsta amatörteatergrupper, bildad redan 1918.
Vi spelade även Shakespeare på Marholmen.
En midsommarnattsdröm och Stormen blev utsatta för glada och proffsiga amatörer i Cirkelteatern. Skådespelarna förlorade fotfästet en stund under intensiva heldagsrepetitioner – men istället kanske de fann en liten bit av sig själva… som vår regissör Bobo Lundén skrev i ett av programbladen.
Vi hade tjuvstartat en sommar genom att vår teaterledare Kjell Lindskog skrev en egen variant på En Midsommardröm som vi döpte till En Midsommarsaga.
Det gav blodad tand och efter det vågade gruppen sätta tänderna i Shakespeare himself. Det blev succé!

I programbladet sommaren 1993 skrev jag:

Totus Mundus Agit Histrionem….

”Hela världen är en scen” ansåg William Shakespeare och jag håller med honom. Vi deltar alla i livets pjäs, spelar alla våra tilldelta roller, och drivs alla framåt i en rörelse. Vi styrs av en idé, en dröm att få berätta vår egen historia. Tillsammans med våra medspelare vill vi skapa den bästa föreställningen. Ibland stannar vi upp, tänker i nya banor, prövar nya uttryckssätt och utvecklar vår egen roll. Det är spännande och roligt, ibland sorgligt eller dramatiskt. Men vi ger inte upp.
Vi har alla idé om hur det borde vara och har en längtan att nå fram till den bästa och godaste föreställningen: då rollen sitter och allt är som vi hade tänkt oss. Få, kanske någon enstaka, når fram till målet. Men ibland får vi nudda vid drömmen, smaka på den och det får räcka. Dessa ögonblick av livets smultron ger oss motivation att gå vidare för att skapa den rollfigur vi vill leva i tillsammans med våra motspelare.
Det sätt som vi jobbar i Cirkelteatern liknar livets grovmanus. Under en kort och intensiv period läser, övar och improviserar vi fram vår föreställning. Från tidig morgon till sen kväll lever och andas vi teater, vi är teater och drivs av vår lust att skapa. Sommar efter sommar sker detta under, magin är stark och Marholmen förtrollande. En dröm blir verklighet härute. Vi får vår belöning: att spela inför publik, få berätta för andra om oss själva, våra rollfigurer och spegla en drömlik verklighet.
När föreställningen pågår så vet vi: detta är belöningen och den är värd allt slit, vakna nätter och alla tårar. Ty även inom teatern måste man betala, ge något för att få något tillbaka -precis som i våra vanliga liv. Men härute på Marholmen har vi även fått något mera, något vi växer av. En djupare kunskap om oss själva och vår förmåga att skapa tillsammans med andra. Tillsammans utför vi underverk, naturen är vår scen, Marholmen vår spelplats i världen.

Besinna det som växer, blad och gren
som blomstrar, faller av och resignerar,
besinna att vårt kosmos är en scen
för korta spel som stjärnor kommenterar…

ur sonett nr 15 / William Shakespeare

Jag kunde inte ha skrivit det så mycket bättre idag tror jag- det är i alla fall fortfarande läsvärt - Inkan