Thom Bergh Blogg

Jag skäms

Var nere på ICA skulle panta burk. Mjölken glider ur kassan och går sönder mot golvet. Kalla på föreståndaren som fick torka upp. Erbjud me betala mjölken S.Kr 8:50

Guud va jag skäms!

Klarar inte av sånt. Att så bottenlöst göra bort sig. Inga andra kunder i affären guschelov.

Sedan skämdes jag hela vägen hem...

• Skäms för att jag är sjuk.
• Skäms för att jag är så ful.
• Skäms för att jag är så mager.
• Skäms för att jag är dum.
• Skäms för att jag har så fel ibland.
• Skäms för att jag är så lång.
• Skäms för att jag har lärt mig för mycket.
• Skäms för att jag tror att jag är nåt.
• Skäms för att jag finns.
• Skäms för att ingen tycker om mig.
• Skäms för att jag är så samvetsgrann.
• Skäms för att jag aldrig vågat snattat.
• Skäms för att jag inte kan ljuga.
• SKäms för att jag aldrig varit otrogen.
• Skäms för att jag inte har råd till annat.
• Skäms för att jag skäms.
• Skäms för att jag hatar det som är äckligt och motbjudande.
• Skäms för att jag är så trött.

Så! Nu har jag skämts färdigt, så nu tar jag nya tag.

Fair winds!

sidtopp

Kreuzersonaten

Kreuzersonaten är inte bara Beethovens opus 47, den där långa sonaten för piano och violin utan också en rätt berömd roman av Tolstoj.

Den 19 juli 1846 satt de unga damerna i Geijers resesällskap och grät, får man förmoda, i Schlangenbad när de lyssnade på denna sonat med Mendehlsson på piano och konsermästaren David på violin.

Det var säkert inga dåliga grejer på den tiden för 146 år sen, liksom inte idag när jag själv sitter och lyssnar igenom sonaten via Naxos streamer som jag har via mitt lånekort i Stadens musikbibliotek.

Det finns en del lustiga roligheter med pianot i sista satsen, riktigt lustigt för att vara Beethoven tycker jag, som faktiskt aldrig har hört detta stycke tiigare. Det är klart intressant för att motivera flera genomlyssningar á 38 minuter.

Den börjar så stilla och oskyldigt med soloviolin i 25 sekunder, sedan några vackra ackord på pianot inklusive någon mollsubdominant. Resten av första satsen är också rolig och omväxlande, märkligt att man aldrig hört detta förut, det är faktiskt skitbra!

Korkad sommartid, trött man blir...

Jag kör blogga gratis som omväxling

sidtopp

Uppsättning av sovrumsgardiner

2010 16/3

Det skulle bli tre hållare (konsoler) med vardera två hål. Järnhandlarn rekommenderade en ny fantastisk plugg, bättre än den gamla bruna för 6 mm borr, den här skulle ha åtta mm.

Letade rätt på goda öronproppar för att slippa det enorma tinnitus som annars skulle förfölja mej hela dan.

Var ska dom nu sitta, hur högt, var i sidled, måttande och markerande på vinglig stege högt uppe under taket, ett fall vore totalkatasrof. Så bestämde jag första hålet, den översta infästningen till vänster. Men där står en bokhylla, så man får vrida ryggen av sig för att orka hålla den tunga slagborren i någorlunda rätt läge. Jag kände en viss matthet redan från början av detta projekt. Började med en 5 mm slagborr för att känna lite, jodå den glid in rätt bra, men sedan när slagborren började arbeta gick det väldigt långsamt. Den skulle in en bra bit och det var enormt jobbigt att hålla den tunga maskinen. Ett läskigt pulver av väggens byggnadsmaterial seglade ner över hela området, inget att göra, jag kan inte köra dammsugaren samtidigt med borrmaskinen, då måste man vara två. Vitt pulver, väggens puts, rött pulver uppenbarligen gammalt tegel.

Så tar jag 8 mmborren. Den hade jag inte förut, så den var nyinköpt på Grönmarks. Jodå, den gick in rätt stadigt. Så in med en plugg, hålla konsolen i läge och börja dra skruv med skruvdragaren. Efter halva vägen började bitsen slinta. Jag flyttade stegen en bit bakåt så att jag kunde hålla i med båda händerna och trycka med hela kroppen. När två mm återstod, var det stopp, vafan gör man, behövdes mer moment, borda ha valt byggskruv med sexkanthuvud och en motsvarande sexkantbit, jag får köpa i morgon uppenbarligen.
EN skruv i väggen, men konsolen vinglade löst och ledigt.

Jag måste göra nästa hål, borrarna gled in som i smör, en massa pulver, vitt pulver, uppenbarligen rena väggputsen och inget annat. Dessutom valde hålet att flytta sig en bit i sidled, tydligen hade jag hamnat mitt emellan två tegelstenar, vad fasen gör man nu? Kanske spackla? Men spacklet var inte använt på tre år, så hela behållaren var stenhård. Resultat att konsolen i och för sig satt där uppe, men en aning snett och klart något löst. Där skulle det inte bära någon tung gardin.

Hela eftermiddagen höll jag på, mittenkonsollen gick att dra rätt bra, jag chansade och hängde upp gardinstången med gardinerna. Dom hängde där OK, men det var ett 2/3-jobb. Förr eller senare måste man bättra på saken, hur gör proffsen?

Mera snö?

2010 27/1.
Jag dristade mig att kommentera snösituationen, att halka, den avklingande istiden, de gröna jordpolerna, mina två tidigare böcker och de två jag nu håller på att skriva. Uttrycker längtan till Vancouver 2010, Lillehammer 1994 och Vasaloppet.
För att läsa detta får du återgå till gratisbloggen för omväxlings skull.

sidtopp

Farmville och naturens skönhet
2010 22/1 2010 09:56.

Spelet lanserades i juni 2009 hos användare av Fejjan (Facebook) och har blivit den största externa appen (applikationen) på Facebook, med över 75 miljoner användare (januari 2010). Spelet är utvecklat av Zynga http://www.zynga.com/.

Som i alla spel är man helt utlämnad åt spelskaparens villkor och regler. Jag brukar framhålla tre möjligheter:

1. Skit i det, dit liv framskrider utan mening och för dig för varje timmes spel en timme närmare döden.
2. Ge dej in i det och försök vinna så mycket som möjligt av pseudofaktorer eller slutligen, möjligen,
3. sätt i gång och medverka i att själv skapa ett spel som du kan tjäna pengar på.

Man plogar, köper, sår, skördar och utbyter gåvor. Bara att klicka lite här och där. Det mesta man köper är saker som ska växa dvs, frön, frukt, träd, blommor. Man klickar på rutan MARKET nere till höger och kommer in i marknadsbutiken. Snart märker man att det finns två slags valutor: mynt (coins) och FV som också kallas Farm cash (Visas i menyraden som en grön sedelbunt med bokstäverna FV). Farm cash är alltså en ren fusksak, man köper för riktiga pengar via sitt kredit- köp, eller kontokort , ALLTSÅ FUSK!!, det är nog mången som inte kunnat låta bli detta, ett prisexempel är att man köper 25 Farm cash för 36 kronor, men där tillkommer helt säkert avgifter av olika slag, det är här Zynga tjänar sina pengar.
Grödorna kan gödslas, men endast av vänner som besöker farmen. Huruvida detta har någon betydelse för själva grödan verkar oklart, däremot erhåller besökaren vissa fördelar. Man stiger i nivåer, om man håller markören över LEVEL får man veta hur mycket XP (Experience points) man har kvar till nästa nivå, om man håller markören över en gröda får man veta vilken den är och hur många procent den har vuxit.. Jobben utför man genom att klicka Yes eller Accept, sedan sköter det sig själv.

Rubrikraden. FV 3 är Farmville cash, 1431 är erfarenhet (XP experience points), stjärnan med 09 är nivån (LEVEL), högsta möjliga nivå är 60.	Tre verktyg: allmän returpil, plog och tabort. Därunder i mitten MARKET, där man köper saker.
Ris som vuxit 95%, växer som synes i vatten, till höger färdigt att skörda. Skörden sker helt enkelt genom att klicka på lotten..	Squash 55%
Den illgröna kvadraten ska just plogas.	Färdigplogat och kan sås.
När man klickar på ett djur får man denna meny, innebörden i Pet känner jag ej, men djuren blir glada och låter sina läten.	sidtopp

Ja, det är som livet självt, man måste passa upp hela tiden. Ger man upp så mognar skördarna och efter ett tag vissnar dom.

Meningen kan man undra över.

Det finns något väsentligt som saknas liksom i alla spel. Nästan alltid gör man misstaget att glömma den naturligt aggresiva komponenten, den som söker att döda och äta andra varelser. Det är ju det tillvaron går ut på, det ser man tydligt redan hos de första encelliga organismerna. Och i det aggressiva skapas försvar och utan försvar går man under. Vad hjälper då att skrika "jag är inte med, jag är inte med" när attacken kommer? Den som drar sig undan blir dödad och uppäten först av alla, demokrati och humanism existerar inte i naturen, kanske är det där dess verkliga skönhet ligger...

sidtopp

Pirr-Pirr trilobit
2010 20/1 onsdag. Man har gjort något fel, som man inte borde, känner att man har gjort bort sig och fått skuggan av ångest. Ett dunkelt obehag svärmar omkring i kroppen. Just som pirr-pirr, finns det något medicinskt begrepp för företeelsen? Dock är det en känsla av liv också och därmed en gnutta positivt ändå. Det var så att det ringde i min telefon och det var en glad kvinnlig röst som meddelade att "vi saknar dej".

Det var tandsköterskan.

I en vecka har jag levt i den absoluta övertygelsen om att det var torsdag 11:30. Men det var alltså onsdag. Ett tag trodde jag att jag upplevt fel dag, men så var det tack och lov inte. Slarv som bottnar i att jag gett mej själv fel information. Dums...

Som tröst satte jag igång Mozarts 29:e symfoni från NAXOS igen, säkert tionde gången den här månaden. Andantesatsen är verkligen betagande. Som vanligt är upplevelsen inblandad med ett stänk av vemod. I min dagbok skrev jag en gång för cirka fyrtio år sedan att jag lyssnade på denna musik i ett radioprogram. Jag beskrev vad jag hörde, undrade vad det var, gissade på Mozart, vilket visade sig vara riktigt. När var nu detta exakt? Var fanns jag i livet då? Att återfinna dessa rader verkar omöjligt, jag vet att det var för bara några dagar sedan jag läste det helt en passant under sökande efter något annat.

sidtopp

Resultatet är nu detta pirr-pirr. En lite sorgsen glädje över något förlorat. Komplicerade saker. År läggs till år precis som de alltid har gjort. För 187 miljoner år sedan liksom idag och liksom förmodligen om 437 miljoner år i framtiden.

På sista tiden läst mycket Störmer "Jordens og livets historie", slagit upp massor av norska ord i lexikonet jag lånade på SSB i förra veckan.

Det är underbart, det är grymt men så otroligt vackert.

Jag är en liten trilobit, som undrar hur jag kommit hit.
Trilobiterna dog ut i Perm för ska vi säga 250 milljoner år sedan, och hade då funnits i likaledes cirka 250 miljoner år. Kan ni tänka er det? Kan Du, kan jag?

När vi var på exkursion i Kinnekulle hittade vi en hel del kambriska trilobiter. Det mesta man finner är dock endast skal, eftersom de ömsade skal en 9-10 gånger under livstiden, liksom många djur gör än i dag. Men någon enstaka gång hittar man en trilobit som har hela den hopkrupna kroppen kvar, där innehållet för länge, länge sedan lösts bort och ersatts av kalciumkarbonat eller något annat mineral. Vi hade väldigt roligt åt detta, som vi uttryckte med orden "hittat en trilobit som dött levande". Här en ovanligt stor art , Paradoxides, som levde i mellankambrium (efter Störmer).

sidtopp

Agenda 2010
2010 11/1 må. Till 9-11 att hämta ut återbetaln från apoteket 100:-, leg och underskrift så blev det 90:- 10% försvann således direkt som någon slags avgift, hat. T till Odenplan, sista dagen på kortet. Fick en blåbuss 2 vid Odenplan, en hpl t SSB. Köpte agenda "Lilla fickdagboken" i Svanströms papper, fanskapet kostade 79:-, där rök nästan alla pengarna, Hutlöst. Tidigare 2004 39:- (bokh v Vivo), 2005 ?, 2006 49:-(akademibokh), 2007 ?, 2008 59:-(Svanströms), 2009 39:-(akademibokh). Alltså bojkotta Svanströms i framtiden! Sedan till SSB o lånade Norsk-Svenskt lexikon samt Adobe Indesign 2.

Nu trött och allmänt illa till mods, ska snart ner o hänga tvätten.

Trumpetkurser i studieförbunden?
2010 10/1 08:12 Svar: inga kurser i blåsinstrument alls. Den långa utvecklingen är nu definitivt slut, alla söker sig till gitarr, elgitarr, elbas, inte ens stråkundervisning erbjuds.
På ABF finns en liten tapper skara som idkar ensemblespel inkluderande levande instrument.
Kanske någon skriver en uppsats om avvecklingen; i så fall sker det för att musikens skönhet för mången insiktsfull människa är en naturkonstant som aldrig kommer att försvinna.

Där finns kanske en parallell med utvecklingen på internet där strömmande musik är tidens lösen som i Spotify. Själv lyssnar jag aldrig på sådant man finner i Spotify, för mig är det Schubert och Sibelius, riktig musik alltså.

Jag har komponerat åtskilligt trams som kanske synes vederlägga denna min insikt, men det har jag gjort utan att vara fastkletad i någon kognotiv dissonans.

Jag kan inte räkna elgitarrmusik som riktig musik, nej, jag ser den som flum, tidens narkotikasladdriga knarkardrömmar. Förvisso tragiskt, dimman lär inte lätta förrän strömmen tar slut i eluttagen, och det kommer nog att dröja.

Hela utvecklingen ger en kuslig påminnelse om utvecklingen av hela planetens historia. Det är många miljoner år, men nästan alltid avslutas arternas existens genom en naturens förtvivlade yttring av att frambringa extrema varianter som till slut inte längre har förmågan att överleva.

Hur kan detta vara en parallell till elutvecklingen? Jo, det är inflation i skapande. Kanske skulle jag snarare säga pseudoskapande eftersom 99% av allt som skapas idag snarare verkar frambringat av en hysteriskt galopperande slumpgenerator infekterad av dans och effekter.

Suck, säger man.

Att anpassa sig innebär att antingen dras med i konformistiska eftergifter eller att hålla käften.

Jag ser det, jag vet det, jag förstår det, men kan inget göra, man skakar på huvudet och ägnar sig åt privat städning, vilket verkar vara det enda alternativet.

sidtopp

Lördag vackert väder
2010 9/1 Lördag. Det är 16 grader kallt och klart. Så vackert med den vita snön på tak och bilar. Man får bylta på sig när man går ut. I går en underbar upplevelse då vi var på Nationalmuseum och tittade på Friedrich Caspar David.

Hans detaljrika, stillsamma bilder väcker vackra tankar trots att det var mycket folk, nästan smockfullt, kafeterian likaså, sannolikt var det för att utställningen var inne i sista helgen. Men där finns så mycket mer, aldrig hinner man se allt. Ett år hade jag årskort och jag skänkte också ett till Kajsa vilket gjorde henne glad på sin tid.

En annan segling. Den 2/8 2003. Mysingen. En lycklig stund i Olas J17.

sidtopp

Nu är det sorteringsalgoritmen. Jag kommer inte riktigt igång. Svagt. Tror ändå jag ska börja med lådorna. Eller ska jag leta selektivt. Det värsta är ju att allt måste gås igenom hur jag än vrider och vänder. Jag har gått igenom breven dvs inte på långa vägar läst alla, men lagt dem i adekvata buntar, det tog flera dagar.

Inte en millimeter närmare oljemåleriet trots att Caspar borde varit inspirerande. Det är väl det vanliga, man är inte tillräckligt bra och ger upp i det tröga inledningsföret.
Av outgrundlig anledning får jag inget ljud i Winamp, ska jag behöva installera om programmet, va? Jag begöver det för att öva åtminstone rudimentärt på trumpeten.

Köpt gula ärtor och ska laga underbar ärtsoppa. Men tolv timmars inledande blötläggning är förvisso en liten skranka. Men gott blir det, med senap och fett fläsk.

Men migränen dyker alltid upp och stör. I går, i förrgår, nästan alla dagar, sedan jag var åtta år. Det omisskännliga flimrandet på ena eller andra sidan, halva synfältet störs ut, under tjugo minuter ser men inte riktigt. Övergår till värk i huvudet, ibland fruktansvärt jobbigt, ibland lindrigare. Vanliga tabletter dämpar en aning. Sedan tyngd och ömhet och särskilt punktsmärta vid odämpad hostreflex. Öronbruset dånar, undra på att jag nästan aldrig hör telefonen om jag inte har den i bröstfickan. Nu har jag beskrivit det. Finns dock alltid i bakgrunden. Kronisk migrän säger doktorn. Tro inte att det finns något som hjälper bums, det är en ren lögn. Fattar inte hur andra har det, finns väl olika varianter. Ganska läskigt är att det ibland åtföljs av känselbortfall i händerna. Kajsa har det också, stackars liten.

Varför har en del "skyddat" nummer? Jag vägrar att besvara sådana samtal, om jag hinner se det på nummerpresentationen. Det är oftast besvärliga samtal dessutom, glömda svikare eller påverkade.

Nej, kom igen nu, Thom! Livet dunkar vidare, eller hur! Håller tummarna för Mimmi, hoppas det är i rätta ögonblicken!

sidtopp

1 jan 2010
2010 1/1 07:49 fredag. Verkar kallt ute men termometern visar bara minus nio. Ännu mörkt.
Så återstår en trettondag, känns lite trist idag, jag skickade så många dyra SMS, men fick bara ett fåtal tillbaka. Konstaterat att Beatles på Naxos bara finns med låtar arrade för symfoniorkester. Inte särskilt lyckat, de håller inte för en sådan orkestral hantering. Fast å andra sidan har jag inte alls hört alla.
Vad mer i framtiden... som sagt trettondagen, ett vinter-OS om några veckor som inte känns särskilt inspirerande, Vasaloppet i början på mars har ju också fått elefantiasis...
Jag måste göra min omöljliga sortering, omöjlig för att jag helt enkelt inte har plats. Nog kan man väl minska lite grann och packa något mer rationellt, men ack å trögt, usch. Jag har kvar av Solans läckra, gravade lax och hovmästarsås från födelsedagen, lite sallad, gjorde dressing för en gångs skull, men inget blev riktigt som jag hade drömt. Det jag försöker laga är från en annan värld, från Escoffiers och Schytts och Tore Wretmans gyllene tider. Idel gamla kokböcker, bara Wilton-Böös Boken om ost från tryckt 1959, är ju helt sagolik när de talar om helfet, halvfet ost nämner att fetthalt under 35 procent förekommer under normala förhållanden mycket sällan. Uppenbarligen lever vi nu i en tid under onormala förhållanden. Jag minns den gudomliga mjukosten Primula i halvcirkelformiga delvis blå askar, den hade en rent sagolik smak som jag aldrig glömmer, kanske kan man finna någon bild eller information i gamla dagstidningar.

Delikatesssandwhiches

Jag gjorde mina urgamla drömmars sandwhiches i går, en länge närd önskedröm, tills jag fann receptet i Fröken, får jag be om matsedeln, som gavs ut av Stockholm energi 1997. Vad behövs: vitt bröd, kavring, smör, grönsallad (små hjärtblad), gravlax, gravlaxsås, citron, dill, ägg, räkor, majonäs, leverpastej, tomat, saltgurka, ädelost, rädisa, oliv och tandpetare... Ja, det var ett skärande och pysslande, smakade OK, men jag skulle haft en liten snabel till... Den här varianten kallades delikatesssandwhiches och förekom på nästan alla finare svenska restauranger i varje fall framåt 1970-talet. I boken nämns denna förrätt under beskrivningen av restaurant Gillet vid Brunkebergstorg som så hänsynslöst, meningslöst och onödigt skövlades bort i rivningsvågen i Stockholm på 1960-talet. Andra storstäder i Europa bombades sönder och samman, vi rev alldeles själva, men nere i Tyskland och Polen byggde man upp som det var innan, så gott man kunde. Vansinne. Vi borde riva centrala Stockholm och bygga upp det gamla...

sidtopp

Jag funderar på att ta upp oljemåleriet, det är många som tjatar, några gamla bilder hittar du här. Får se, det gäller väl först att leta upp det jag har i färger o materialer, minns att jag köpte terpentin och sickativ för inte så himla längesen. Men det gäller väl att man lyckas vara någorlunda frisk, utan yrsel, utan migrän, utan alla konstiga krämpor. Man får väl göra enligt klassiskt mönster, "gode gud låt mig få vara frisk!". Ja, det det där uttrycket tycks vara det starkaste människor kan ta till, det märker man inte minst i de amerikanska hårdporrfilmerna där karln ofta brölar oh, my god , eller my g-o-o-od när det går för honom. En och annan vrålar shit som alternativ, tjejerna mest bara skriker oartikulerat, vilket dom förresten verkar göra hela tiden dom håller på, om farten är tillräckligt hög. "Opera" som någon liten bekanting uttryckte saken så lakoniskt angående de väl tydliga ljuden från modern i sovrummet.

Dock är det nu diskat och städat; en av de första åtgärderna denna snövita vinterdag ska bli att sälja ölburkar samt gå ner till ICA med två kundkorgar som jag någon gång i den yttersta tankspriddhet helt obekymrat tog med mig hem med inhandlade varor.

Av någon anledning kom jag att tänka på en speciell känsla från barndomen. Någon påstod att man skulle akta sig för att titta vindögt. Där fanns nämligen en stor fara, om man tittade vindögt just som vinden vände sig kunde man bli sån! Jag minns tanken och osäkerheten, tänk om, ja, man kunde ju aldrig veta, ju.

Säkert något mycket, mycket gammalt bakom den gamla myten. Och vindögda, ja, de fanns ju. Bevisligen. Hur hade de blivit såna...?

Likså om man råkade bita i stanniol runt chokladkakorna, då kunde man bli som av stanniol! Ohyggligt! Något ligger det kanske i saken, efterom de första hade ett inslag av bly, vilket ju verkligen är giftigt.

sidtopp

Så var det 2010 på natten efter midnatt.
Vet inte. Försökte skicka några ensliga SMS, men de flesta gick inte att skicka. Det var tydligen det senaste i abbonnemangets metoder när linjerna är blockerade. Jag fick något SMS tidigare på kvällen, men det är så många man saknar. Hallå, hallå! Försökte laga lite exklusiv mat, men det blev inte särskilt lyckat, varför nu detta? Jag brukar ju kunna fixa till det, men jag lever väl i en annan värld som håller på att drunkna i sitt elände. Vet inte vad jag ska skriva, så många är försvunna, många finns inte mer, många som man en gång hade så roligt tillsammans med. Hur jag än mig vänder känns det mest tragiskt och degigt. Årsabbonnemanget på SMM är slut, nu får man väl förhoppningsvis teckna ett nytt, en massa pilgrimsfärder kanske kan återstå.

Ja, Jag vet att detta är mer än lovligt deppigt, men jag kan inte göra nåt åt det. Jag känner mig så sviken och grunnar på om det kan vara mitt fel, men nej jag har inte gjort något annat att än det bästa jag kunnat.

Jag möts av örfilar från alla håll. För vaddå? Jag bara vet inte. Är det för att jag överhuvudtaget finns kvar? Att jag har oförskämdheten att inte ha behagat träda tillbaka i evigheten? Finns det något att be om ursäkt för? Ska jag be om ursäkt från alla dessa som enligt alla normer borde be mej om ursäkt?

Här skulle jag nu kunna rabbla upp så många namn, säkert tjugo trettio stycken eller mer, människor som för bara några år sedan nästan var mina bästa vänner. Är det tiden vi lever i som genererar denna brist på kärlek?

Ikväll NYÅRSAFTON

Särskild GOTT SLUT -hälsning till Avesta, till Gotland, till Tallkrogen, till Landsort, till Kungshagen, till Nälsta, till Rödmyran, till Luleå, till Östersund, till Ingarö, till Stockholm, till Amsterdam, till Västerås, till Pålgård, till Kalmar, till Seattle, till Kärrdalskolan, till Göteborg, till många fler...
2009 31/12. Ett år börjar ta slut. Känns vemodigt och lite skrämmande. Den 4/1 ska min borta tand repareras. Känns hoppfullt. Åt nyss den sista julknäckemackan med holländsk Edamer. Kanske köper jag ett paket till över trettondagen. Lyssnar på CD God Jul med Kungsholmens gymnasium kammarkör inspelad april/maj 2005, där Elli var med ett år. Känns redan länge sedan.

sidtopp

Det var kanske körledaren Helene Stureborg som tog initiativet till denna trevliga, parodiska cd-broschyr där alla barnen gjorde saker som man inte kanske i första taget förväntade sig.

Idag alltså sista giltighetsdagen för mitt medlemskap i SMM för 2009, men inte hinner man fara till Wasamuséet eller Sjöhistoriska nu. I går till Vin- och Spritmuseet, en överraskande trevlig upplevelse. Var där ffg med Roland, men då var det mest ett snuddande på ytan. Nu gick vi igenom samtliga trevliga kommentarer av Hasse Alfredsson vilka var högst trevliga och lite småkluriga. Luktade oss noga igenom SAMTLIGA dofter i LUKTORGELN, underbart. Det har blivit ett pilgrimsmål utan tvekan.
Letat förlängningskabel till ljuden, man undrar, får väl komplettera på Teknikmagasinet. Vill försöka dra igång fjärrlyssningen till den trasiga ljudanläggningen. Att det behövs krafttag här är då ingen tvekan om. Idag mulet och nio grader kallt, ska visst bli mer snö. Intet säkert om ikväll, men bågra småraketer (ROCKET-MAN) måste man ju sätta iväg, det är roligt och hör verkligen till.

Ett litet psss, ett litet ylande, en litet ekande PAFF! Men det jag längtar efter, är de gamla häxpiporna som inte längre finns i vårt land. Men i Danmark finns dom och där heter dom Heksehyl. Ljudet av deras tjutande är ouppläsligt förknippat med nyårsafton för mig. Men jag vet att det i kväll blir fullt tillräckligt med smällande och tjutande och sprakande och rykande här utanför mitt fönster, man behöver inte ens gå ut för att njuta spektaklet.

Och förresten, alla hundägare, ÖMKA INTE hunden (eller barnet förresten), då tror dom att det är farligt och hemskt synd om dom. Ignorera sådana tendenser och uppträd som om allt var trevligt och roligt, vilket det är!
Det finns många hundar som tvärtom tycker det är kul att titta på ljuseffekterna och blir sura om dom måste gå in. Det gäller alla former av skott och smällar och inte minst åskan. Visste du att motsatserna till skotträdd och åskrädd heter skottfast eller åskfast!
Men om någon galning i ren elakhet eller oaktsamhet avsiktligt riktar skott mot någon, ska dom sättas åt! Med emfas!

Jaha.

sidtopp

Efter julen 09
2009 28/12. Ja nu är till och med annandagen över och vi är inne i den första vardagen efter julen. Det känns vemodigt och trist, nu är det bara att gå och längta efter nästa jul. Har jag nu tagit vara på julen som jag alltid drömt? Ja, tiden går ju vad man än gör, julsakerna är ännu framme, nyårsafton nalkas och nånstans finns väl en förhoppning om konstruktiva saker i framtiden.

I flera år har jag samlat ljusstumpar, har inte kunnat låta bli, och anledningen var att jag en dag skulle gjuta nya vackra ljus, fast jag inte riktigt visste hur man gör.
Men i år blev det av, och jag la ut en liten blygsam beskrivning här i min blogg.

Hade en underlig dröm i natt. När jag kom hem hade någon skrivit saker runt om på väggarna högt under taket. Allt dekorerat med diverse dokument och även en rejäl bunt giltiga sedlar. Någon kom och hälsade på och antydde att han ville sova över för att det var så långt hem. Vi åkte tåg med fjärran järnvägar i djupa skogar och med invecklade växelmekanismer. Så kom jag hem igen och nu fanns ett rum till, ett gästrum, som jag erbjöd den envisa gästen, men då ville han inte, tack och lov.

En verklig rolighet hände dan före julafton. Jag avtalade med Gösta om att lämna tillbaka en lånad bok som han hade översatt. Han hade meddelat att det varit ett ansenligt jobb och när jag placerat boken i hans postbox ringde jag i mobilen för att bekräfta saken. Han undrade om jag haft något problem med att få in boken i boxen, vilket jag kunde svara att jag inte haft. "Du kanske upplevde boken större än den var" sa jag och fick ett ovanligt långt och innerligt gapskratt till svar.

sidtopp

Julafton, vit jul!
2009 Snart slut på denna käraste högtid, käkat lite adekvat mat, begrundat så många vackra minnen från så många underbara julaftnar under så många år. Druckit mycket gammaldags mjölk, fått fina julklappar:årets Kronblom och en vacker röd grytlapp troligen från någon kvalificerad hemslöjdsleverantör i Mariestad. Hade för första gången min vita skjorta och min nya slips jag köpte för några månader sen. Tittat på vackra Lisbeth Åkerman och Kalle Anka, men ärligt talat funnit det uttjatat och lite fånigt. Jag förstår de utlänningar som inte begriper ett dugg av denna obegripliga utländska tradition. Minns Lotties kommentarer i Ferdinand när man ser de rika männen som är ute efter en stor, stark, vild och farlig tjur, "vilka typer" i omisskännlig västeråsdialekt.

vackra Lisbeth...

sidtopp

Men Kalle Ankas jul har onekligen gett oss en massa incitamenter till sällskaplig underhållning i vårt land, "honom ska vi ha", "Var glad åt allt vad livet ger" och allsångsliknande glädjeflams i de sju dvärgarnas sång med den outtröttliga Snövit.

Men jag känner faktiskt tyvärr den stora otryggheten och ledan vart jag än mig vänder. Dock ska jag klara det, efter årskiftet, vänta bara, år 2010, alltså tvåtusentio och inte tjugohundratio som det svenska numera niomiljonersfolket är ensamt om i hela världens sexkommaåtta miljarder att säga. Är det någon slags dränglik tjurighet som binder detta folk vid sitt märkliga udda idiom? Det finns flera idiotier: urea för urinämne, plast för plastik, densitet för täthet, sfär för klot, area för yta, kort (om personal) för ont, särskrivningar och engelska genitiv-s (vad säggs om Carl's Compagnie!), exemplen är många, ibland undrar jag om folk verkligen förstår enfalden i allt detta? Nåja, värst på senare tid var förstås "NÄXT STOPP" i Stockholms tunnelbana, men det har jag redan gnällt på i min gratisblogg: http://thom.bloggagratis.se/2009/12/07/2267156-enfaldens-kejsare/

Tittat på Midnattsmässans i Rom verkligt korkade floskler i vidskeplighet, precis detsamma som människor ägnat sig åt i säkert tio- kanske femtiotusen år, mekanismerna helt säkert desamma precis som hela planetens mångmiljarders evolution utan någon som helst inblandning av mänskliga varelser. Men i alla framåtvältrande väldigheter förnimmer man en mycket stor skönhet, borde inte detta vara fullt tillräckligt? För mig är det i varje fall tillräckligt och ger mig den totala förståelsen av kärleken till livet och universum, utan att jag behöver blanda in några tramsiga vidskepligheter i form av makter och gudar.

Jag är frestad att senare titta på en film som jag med säkerhet sett förut, men det var lika säkerligen bra länge sedan, och vad gör det om det blir lite sent. En dam försvinner i TV 1, till dess kan man ju lite stillsamt njuta av den vackra gregorianska sången som ibland även materialiseras i stämmor.

Men som sagt var, detta var en vit jul, även om det nu verkar ha börjat töa, och en vit jul är verkligen något, det...

Hej, GOD JUL och GOD FORTSSÄTTNING till alla jag känner och inte känner

puss o kram önskar

//Thom (se om min farfar Thom Bergh!)

Födelsedag
2009 21/12 Första gjutna ljuset klart, undras om det är rätt veke, hur som helst får man inte göra sig några illusioner om tiderna vid smältning och stelning, räkna med uppåt ett dygn för ett stort ljus.

sidtopp

Sudoki Ej helt korrekturgenomgånget, varning för fel!
2009 20/12. Det finns mänskliga aktiviteter som jag inte helt förstår meningen med. Enskilda aktiviteter som låter människolivet flyta fram i meningslös stillhet. Några aktiviteter kan ge ytterst enstaka individer tillgångar i speciella tävlingar, andra medför verkligen ett element av socialt flöde som förstås kan vara berikande.

Man ser människor i tunnelbanan eller väntrum med en tidning framför sig och pennan i hand koncentrera sig oerhört för att i sitt ego uppnå triumfen att ha löst gåtan.
Enskilt: Patiens, ruriks kub, sudoki
Sällskap: bridge, schack, Monopol,
Enskilt eller i sällskap: dataspel, boule, golf, många idrotter
några innehåller en komponent av slump, andra bygger helt och hållet på skicklighet.

Men sudoki skiljer sig därigenom att det kan lösas helt matematiskt-systematiskt!

Sudokin består av nio regelbundet fördelade stora kvadratiska boxar (1 - 9) som var och en i sin tur innehåller nio rutor numrerade 11 - 99. Varje box ska innehålla alla siffror 1 - 9 och alla rader och kolumner ska innehålla alla siffror 1 - 9. Allt man behöver göra är att ge alla dessa rutor något systematiskt namn. Uppenbarligen är siffran nio kritisk och fundamental. Ruta xy = 74 är således rutan längst upp till vänster i box nummer 6, här siffran 7 och rutan 84 intill har här siffran 5.

Vi nyttjar alltså tre variabler x, y och n och sätter dem inledningsvis till talet 1, sedan ökar vi variablerna eller nollställer dem till 1 enligt nedanstående algoritm.

sidtopp

Säkijärven i mitt liv 2009 18/12 Detta blev ett av mina mest spelade och uppskattade arrangemang för Kårsdraget. Det är skryt, men jag tror mången kan intyga att det är sant. Den sista versionen vi repade in med EXdraget år 2008, var helt säkert den bästa någonsin, toppen på ett livs säkijärvande. Jag hade bett Staffan vara med och jamma på altsax, äntligen skulle jag vilja säga, jag hade tänkt det länge. Det är Staffan som så fantastiskt skickligt spelar den inledande versen före trumpet-och-sångrefrängen, jag har många gånger undrat hur i jösse namn han fixade det på saxen, men det gjorde han. Stycket fick en alldeles särskild betydelse för mig när jag i samband med våra många finlandsturnéer mellan åren 1961 - 2000 läste in andra världskriget och i synnerhet kriget mellan Finland och Ryssland som nog är en av de stora konflikter i världen jag beundrat mest i livet. Jag tittar alltid på finsk TV på självständighetsdagen den 6 december, och för det mesta visar de också den underbara filmen Okänd soldat (Tuntematon sotilas) från fortsättningskriget, en av de bästa filmer som någonsin gjorts, fullt i klass med Ernst Jüngers bok om första världskriget "Im Stahlgewitter". Våra finlandsturnéer var fantastiska äventyr som tyvärr har upphört i det nya Kårsdraget. Jag lider med dem som inte får uppleva den stora, varma kontakten med vårt grannfolk, men i stället tvingas hålla sig med bleka, splittrade surrogat i ostrukturerade resor till diverse europeiska orter, oftast olika, sällan någon bejublad återkomst. Det jubel som mötte oss efter det första framträdandet av denna sång i Åbo, har nog aldrig överträffats varken förr eller senare. Konstigt egentligen, då det skedde på den svenskspråkiga Akademin, men kanske redan då den språkliga utbrytningen hade börjat. Numera är det nästan lämpligast att prata engelska om man som Svensk vill slippa tendenser till avvisande beteende i Finland.   Så fick jag ett epostmeddelande i ett allmänt utskick från dirigent PK om att stycket inte skulle få ligga på plats nummer sju i konserten, före pausen som planerat, utan flyttas sist. Jag replikerade omedelbart, bestämt och utförligt till PK att det klarade jag inte, breven finns kvar. Den psykiska pressen var som alltid stor nog ändå. Sedan väntade jag vid datorn. sidtopp Men vad som hände blev DEN STORA TYSTNADEN, vilken således efter några dagar till min bottenlösa förtvivlan tvingade mej att utgå från konserten. I stället för att beklaga och kanske i någon mån uppleva det trista i att helt säkert konsertens bästa nummer måste utgå, fick jag utstå kränkande kommentarer och förödmjukande omdömen av sällan skådat slag, vilket gjorde mig helt förtvivlad. Senare fick jag veta att man däremot av någon anledning sökt mig via telefon (dock inte mobiltelefonen där jag dock regelbundet kollar SMS). Tyvärr är det ju så att jag sällan kan höra telefonen. Men jag vet att mitt epostsvar gick fram till PK, därför att jag långt senare via televerkets nummerpresentation fick reda på att en person ringt och sökt mig. Denne person måste haft kontakt med min svarskontakt PK. Jag gjorde förstås ett stort misstag som inte skickade mitt svar till hela mailingslistan, som det nu blev är det endast ett fåtal som känner till vad som verkligen hände. Människorna är underliga, närhelst tillfälle gives tittar avunden och prestigerädslan fram, andras framgång utgör ett hot, och ett beprövat sätt till bemötande är att jaga med tusen gevär och pistoler. Jag har sett det så många gånger: medelmåttornas råttliknande självförsvar för något som knappt är värt att ens nämna. För detta arrangemang erhöll jag det oerhörda beloppet av etthundrafemtio kronor, knappt tillräckligt för notpapper. Men först sedan jag tvingats förödmjuka mej genom att skicka in en faktura. I stället för någon form av belöning skulle man tigga. I förlängningen kanske domen långsamt svänger över, men då var det ännu den i och för sig rimliga jantelagen som gällde. På den tiden gjorde man allt för hand, skriva partitur vid pianot med penna och suddgummi, skriva ut stämmorna för hand, allt ett tidsödande heltidsarbete på flera dygn. Som parantes kan jag nämna att det knappast går fortare i dag, men har man äntligen fått in stämmorna i datamaskinen, så är det en smal sak att skriva ut stämmor när som helst.

Jag har faktiskt några gånger varit så inne i föreställningen på scenen att jag glömt min egen reprisordning. Det var dåligt av mig, eftersom en kort repetition lätt hade avhjälpt all osäkerhet. Ofta fick jag liksom fråga Staffan som stod alldeles bredvid framme på scenen med hjälp av nickar och pekanden. Däremot är det märkligt att jag inte en enda gång av så många framträdanden någonsin glömde varken den finska sångtexten eller det krävande trumpetspelet. Ännu mer om Säkijärven polka här.

sidtopp

Vilken fantastisk återkoppling 2009 7/12 måndag. Visserligen initialt en gammal klasskamrat via StayFriends, men sedan direktkontakt med en riktig människa. Minnena träder fram från en blandning av eufori och press. Sommaren 1975 spelade vi med sextetten i Sandhamn på VM i 6:or och 8:or, Hur Lill och Breck Addams fick kontakt vet jag inte, men vi satt och festade och hade väldigt trevligt. Breck's båt (en 6:a fick jag nyligen veta) hette Razzle Dazzle och jag erbjöd mig att arra denna gamla rocklåt tills då vi skulle spela för besättningarna. Vi transporterades med taxibåt till någon av holmarna norr om själva Sandhamn och där skulle vi vara kvällens nöje. Rätt jobbigt faktiskt att sitta på en scen och spela i fem timmar. Vi hade våra uniformer på oss: Denna spelning var dock några år senare i Fårösund. Man kan inte komma ifrån att det var trevliga år med allt detta spelande. Här ett exempel på hur det lät: Undras vad publiken tyckte, ett visst jubel onekligen och Razzle Dazzle's besättning utbringade väl diverse leven hiphurray emellanåt. Breck hade med sig en kassett och jag lyssnade in låten och skrev ett arr för sextetten, stämmorna skrev jag dagen före spelningen och vi repade in det i taxibåten på väg ut till Sandhamn, vi var de enda passagerarna. Mycket jobb men kul, inget betalt förstås förutom spelgaget. sidtopp Idag kom Elli hit på förmiddagen. Plugg analys en variabel, mattetenta klockan 13, kaffe med rostad macka med mycket smör och goudaost. Passade på att ta en bild, 5 år och 21 år:

sidtopp

sidtopp

Var ner till Stadsarkivet och kollade skolkataloger. Lämnade in rekvisitioner, hamnade mitt i en pga personalbrist oväntad lunch, tog en promenad ner till Christinas kyrka, förrättning pågick med förgrämd änka och bistra funktionärer i svarta kläder. Så trodde man ju att materialet plockats fram då, men icke Nicke. Fick kontakta jourhavande bibliotekarie, material kom men det var fel, jag vet att jag inte heter Irma... Det hade blivit nåt strul och allting tog nästan en timme extra, merde... Men sedan hittade jag det jag sökte, det känns alltid trevligt i slutändan.

Vem var du som jag första gången hörde talas om i går..?

sidtopp

Har skrivit till Johan om riktig julskinka, men det ser mörkt ut, det är ett gissel i vår tid, en verkligt tragisk utveckling

Vidskepelse, trolldom, hysteri. Det är så man gråter när man minns denna lycka. Dessa tjocka, gudomliga skinkskivor, denna smak med äkta Slottssenap, saftigheten, hela konsistensen på smörgåsar (med mycket smör) av julknäckebröd. När jag for åter till Linköping 1956 efter juluppehållet från T1-tjänstgöringen fick jag med mig läckra julbrödssmörgåsar med skinka och senap, lyckostunder i livet. Jag har sett människor peta bort det goda. Dom tror på fullt allvar att dom skulle svälla upp en bit om dom njöt lite av dessa feta skivor. Det är Enfalden i sin största utblomning. Tragiskt.

sidtopp

sidtopp

sidtopp

sidtopp

sidtopp

sidtopp