Nedmontering, rengöring, ledningsdragning, kristallbindning, verktyg, terminologi, litteratur   

sidtopp

Det började med att jag ämnade göra ren kronan med därför avsedd spray. Allt var frid och fröjd, tills jag slutligen tände den för att se det strålande resultatet.

Poff, så gick alla inblandade säkringar.

Så här visade sig nämligen de gamla sladdarna från 1920-talet se ut...

Beskrivninng

Min krona tror jag inköptes av min pappa på 1930-talet och den hängde i alla år i vardagsrummet i föräldrahemmet. Jag kan tänka mig att den var tillverkad några årtionden tidigare. Det var i slutet av 1800-talet som det blev på modet att elektrifiera kristallkronor, den här kronan var dock troligen nytillverkad vid samma tid, den hade troligen inte haft enbart stearinljus som de tidigare haft. Den liknar väl närmast den typ som brukar kallas Kungsholmsmodellen.

Kronan hade nio kronljuslampor lamporna fördelade i två våningar, den övre med tre och den undre med sex lampor.

När jag gjorde rent kristallerna fann jag spår av målarfärg, någon gång under sin existens hade den således hängt uppe under någon rumsrenovering.

Den enda bilden. Från början av 1960-talet. Kronan hade små lampettskärmar på de sex lamporna i undervåningen.

Nedmontering

Börja med att skaffa block och talja som håller samt ett par S-krokar. Häng upp kronan så att den kan sänkas och höjas till bekväm nivå.

Skaffa en förlängningskabel med skyddsjordad lamppropp och takpropp att användas när det blir dags att syssla med lamporna.

Skaffa fram ett antal rejäla plastpåsar och en bra märkpenna, en avbitartång och en plattång. Klipp ner alla kristallset och gör en noggrann karta över hur de sitter i kronan. Med kristallset avses alla grupper som liknar varandra och som är upphängda på samma sätt. På kartan ska du också noga notera om några kristaller saknas. Min krona bestod av 24 stycken grupper. Sammanlagd saknas c:a 5-6 objekt. Som ersättning finns facetterade glaskulor att köpa på t.ex. Panduro, det verkar som om just de minsta kulorna var de som oftast kommit bort. De minsta glaskulorna i min krona hade en diameter på åtta millimeter.

Rengöring

Min stomme var tydligt patinerad, så jag beslöt att inte putsa upp den. Gamla originalkronor är ofta förgyllda, vilket naturligtvis var det mest äkta. Guldet behåller sin glans, men kronor tillverkade av mässing kommer med åren att genom syrets i luften inverkan mörkna mer och mer. Men började nu tillverka kristallkronor av mässing, som man med kemiska metoder "patinerade" så att de redan från början skulle se ärevördigt gamla ut.

Jag nöjde mig således med en rejäl avdamning och avtorkning av själva stommen.

Kristallerna däremot måste noga diskas i en plastbunke med ljummet vatten och lite diskmedel. Målarfärgsrester går lätt bort med tvålull, hålen rengörs med en liten borste (munstycksborste från blåsmusikinstrumentaffärer eller tandmellanrumsborste från apoteket).

Ledningsdragning

Det är inte tillåtet att själv dra nätströmsledningar om man inte har adekvat utbildning och tillstånd. För min del har jag ett amatörradiocertifikat avtentat hos telestyrelsen och där ingår tillräckligt med säkerhetsbestämmelser.

Förbindelse med husets nätström i taket består av takpropp och lamppropp med skyddsjord. I takproppen sticker skyddsjordstiftet ut och skall passa in i motsvarande hål i lampproppen.

Skyddsjordstiftet i taket	lampproppens montering. Gör en lite längre extraböj för den gulgröna skyddsjordkabeln.

Från lampproppen går ner att antal (tre st) ledningar som brukar slingras in i takkedjan. Dessa ledningar ska lämpligen ha en diskret färg så här får man vara särskilt noga med att mäta upp och tillfälligt märka ut vilka delar som ska ha fas, jord respektive skyddsjord. Det skulle kanske se alltför fånigt ut med de färgglada ledningarna mellan taket och lampan om man skulle vilja använda standardiserade färgkoder dvs

Gör ett noggrannt, detaljerat schema över hur alla ledningar är dragna. I min bostad var nyligen genomfört svensk elstandard, vilket innebär att den gamla kronkopplingen blev överflödig, all ström till kronan går via fas, jord och skyddsjord (gul- och grön kabel.) Alla hyreshus har förvisso trefas växelström, men till hushållen levereras endast en av faserna samt motsvarande jord (undantag förstås elspisar och vissa maskiner). Kronkopplingens fördel låg i att man kunde tända lampan med en grupp lampor i taget. Numera får man använda dimmer för liknande ändamål. En nackdel är att en del moderna lampor inte är dimbara.

Börja med att välja en kabel till skyddsjorden. Jag filade försiktigt ner en liten area på en diskret del av stommen, borrade ett lagom hål och skruvade hårt fast den avskalade kabeländan mellan skruv, fjäderbricka, bricka och mutter. Testa sedan omsorgsfullt med en voltmeter att hela stommen verkligen har kontakt med skyddsjordskontakten. Denna monteras sedan i takproppen i den märkta gulgröna skyddsjordproppen.

sidtopp

Till ledningsdragningen i själva kristallkronan valde jag en tvåledare med lämplig färg så att den kunde smygas utmed stommens armar och parallellkopplas till lamporna. Mät hela tiden noga att strömmen kan passera till önskad sockel och ingen annanstans. Skarvarna lindas med naken nyskalad kabel och isoleras med enkel eller i grövre fall dubbel krympslang.

dubbelt halvslag

dubbelt halvslag med lås = konstriktor

Jag fixerade kabeln till stommens armdelar med bomullstråd i konstriktorknopar (även kallad dubbelt halvslag med lås) som sedan fuktas och målas med lämplig akvarellfärg. När bomullstråden fuktas krymper den sedan ytterligare när den torkar. På så sätt blir ledningarna tämligen osynligt fixerade. Konstriktorknopen bekniper sig garanterat, så man kan dra nästan hur hårt som helst (använd tänger och tillräckligt långa tampar!) Naturligtvis går det bra att använda buntband i lämplig färg och storlek. Till vänster syns början till ett dubbelt halvslag. Men i stället för att lägga halvslagsknopen sticker man in tampen utifrån under det första halvslaget.

sidtopp

Kabeländarna som skulle inpassas i lamphållarnas polskruvar lödde jag försiktigt i ändarna så att de lättare skulle kunna skjutas in i polskruvarnas hål utan att någon av kabeltrådarna hamnade på sidan. I övrigt använde jag ingen lödning.

En av lamphållarna visade sig vara felaktig. Mellan fasbotten och lampgängan fanns en resistans på lite under hundra ohm som således kom att ligga parallellt med lampans egen resistans från glödtråden (c:a 150 ohm) med alltför hög strömgenomgång som följd. Jag vet inte vad detta berodde på, kanske någon intorkad vätska, kanske något litet djur som hamnat på fel ställe. Moderna lamphållare har plastgänga vilket eliminerar detta egendomliga problem.

Kristallbindning

Att fästa ihop kristalldelarna med metalltråd kallas bindning.

Kristaller, ja. De tidigare kristallerna , redan från 1600-talet, var verkligen kristaller, vanligtvis naturligt vuxna, idiomorfa bergkristaller dvs ren, naturlig kvarts med den kemiska formeln SiO2. Modernare kristallkronor har däremot glas som är slipat i facetter för att åstadkomma ljusbrytningen som skapar kronans sköna, magiska skimmer. Samtliga delar har små hål som vi trär tråd igenom och tvinnar ihop. Man måste använda mjukglödgad mässingstråd, vanlig obehandlad tråd duger inte så bra, då den har en alltför stark fjädrande verkan är därmed svår att trä, den går dessutom lätt av om den böjs för hårt. Mjukglödgad mässing med diametern 0,5 mm finns i järnaffärer. Jag använde 0,5 mm tråd, men undrar om inte 0,4 mm vore lättare att handskas med. Något tyngre kristaller bör man binda med dubbel tråd.

Använd med fördel tunna bomullsvantar som finns att köpa på apoteken. De klara, rengjorda kristallglasen är känsliga för fingeravtryck, hur ren man än försöker vara om händerna, verkar det som.

sidtopp

Lägg nu upp kristallgrupperna i den ordning de ska bindas (Se Fig nedan). Klipp av en lagom bit mässingstråd och börja med den yttre kulan som vanligen sitter utanför en margurit. Se till att tråden smiter tätt intill insidan av kulan och stick in den nu dubbla tråden igenom marguriten och sedan genom det borrade hålet i själva kronstommen. Den ena trådändan vikar man nu rakt åt sidan. Den andra trär man ner genom en eller flera kulor och sedan genom droppen (prismat). Nu kommer det svåra. Tråden ska nu tillbaka genom kulan (kulorna) och tvinnas på insidan tätt intill stommen. Om man är försiktig och håller tråden så rak som möjligt går det bra, men ju mer man måste böja tråden ju svårare har man att få igenom den snyggt.

a ytterkula (storkula), b margurit, c stomme, d hängkula (lillkula), e droppe. Insidan av ändkulan tvinnas några varv innan marguriten träs på. Det hela avslutas genom att man tvinnar ihop trådarna ovanför hängkulan. Teckning orig: Thom Bergh. Bindningen utvecklades senare så att trådarne dras kraftigt utåt om stomtungan och neråt åt varsitt håll. Sedan träddes bägge trådarna ner genom lillkulan (lillkulorna) varvid sluttvinningen hamnar på insidan mellan droppe och närmaste lillkula. Det blir lättare att justera droppens höjd på så vis.

Arbetsgången. Klipp 25 cm glödgad 0,5 mm mässingstråd, träd in i storkulan, vik in åt ena sidan och tvinna något varv, vrid åt tvinningen med en plattång. Träd in trådarna och tvinningen i sin margurit, träd in trådarna i stomhålet, sära trådarna kraftigt på insidan med två plattänger, dra över först den ena, sen dan andra åt motsatt håll och spänn med en plattång, dra ner båda trådarna över trådarna mellan margurit och stomtunga och drag åt med plattång. Träd in båda trådarna i lillkulan, bocka den kortare tråden åt sidan så att lillkulan hänger kvar på sin plats tätt intill stomtungan. Träd in den längre tråden i droppens hål, vik upp, anpassa höjden sära trådarna och tvinna. Dra åt tvinningen med en plattång och klipp av.

Verktyg och meterial

Block & talja, S-krokar, Avbitartång, plattänger, småborstar, multimeter, bomullstråd, bomullsvantar, kabel, krympslang, varmluftspistol

Kristallerna i ett set lagda på ett stycke filt i den ordning de ska bindas. Här syns även avbitartång, plattång, småborstar och tvålull (stålull). Överst storkulorna, sedan margurit, småkulor och nederst droppe.

Terminologi

Min krona bestod av en stomme i mässing samt facetterade glaskristaller i form av kulor, droppar, marguriter och obelisk samtliga hopbundna med mjuk mässingstråd av tjockleken 0,3 - 0,5 mm. Vid genomgång av kronan fann jag många olika bindningsmetoder, en del synes vara rena fusklagningar som troligen gjorts när några kristaller lossnat vid hantering.

Litteratur

Dyrssen, Eva, Magiskkt ljus, Nordiska museets förlag 2002.

sidtopp