Detta är berättelsen om ett ställe som har betytt så mycket för mig, kanske mer än något annat ställe i livet. Jag nämner personer, ställen och annat som jag kommit i kontakt med under mina vistelser på Vik. Med Vik avses i första hand det ställe som hyrdes av mina föräldrar år 1957, ett hyresförhållande som i förlängningen avslutades 1999.

Sammanställningen är inte gjord för att vara vetenskaplig eller komplett, utan får ses som ett stycke äkta nostalgi. Många personer och ställen saknas troligen och jag välkomnar starkt all tänkbar information, meddela mej!

Min avsikt är att förmedla så mycket som möjligt av upplevelser av skönhet och dynamik. Under de fyrtio åren ändrades mycket, tyvärr oftast till det sämre. Det gamla försvann och tonade bort in i glömskan och jag vill bidra till att bevara så mycket som möjligt. När vi kom dit kunde man ännu skönja litet av det gamla, det urgamla svenska bondesamhället.

Önskedrömmen är att få kopiera gamla fotografier. Kanske finns det någon som i något gammalt album har bilder som visar något av det gamla? Där finns huvudsakligen två problem som båda gäller den mänskliga naturens naturliga inbyggda beteende. Det ena är att man till allra största delen fotograferar människor (allt runtomkring är ju så självklart), det andra är att man sällan eller aldrig levererar någon information om vad gamla bilder föreställer (alla vet ju vem det är). Jag såg ett fotoalbum från 1800-talet smockfullt med bilder av personer som ingen längre visste vilka de var, man kunde bara gissa. Men visst existerar det landskapsbilder. Det finns foton med fartyg och i sällsynta fall en by eller ett hus. Om ni har någon bild av vilket slag som helst - kontakta mig!

Men Viks stora historia är många hundra år gammal, hundratals, ja tusentals människor har födds, levat och dött i Vik. På 1600-talet var det en rejäl by med många hus och ekonomibyggnader som existerade under lång tid. Exakt var denna sammangyttrade by var belägen är inte lätt att veta, mig förefaller det dock som om ett centrum bör ha legat ungefär där gårdsbyggnaderna ligger nu. Något kan man följa på Lantmäteriets gamla historiska kartor över uppmätningar och skiften. Inför storskiftet 1797 var det fullkomligt smockfullt med ägolotter och alla vederbörande bönder måste väl ha vetat om vilket som var vad. Ett problem med de gamla kartorna är att de topografiska detaljerna är så gott som obefintliga möjligen bortsett från sjö- och strandgränserna och en del schematiskt skissade berg.

topp

Första sommaren 1957. Ingen av dessa vackra byggnader finns kvar och skogen där bakom delvis skövlad av ett hygge. I mitten Ladugården och till höger Ladan, alldeles omedelbart till höger utanför bilden ligger Dasset. Ladan har ett stort hål i taket efter tyngden av vintrarnas snö. Ladugården står här kvar tämligen intakt, längst till vänster ett utrymme i stallet som användes som vedbod ännu flera år efter att byggnadens norra del (här åt höger i bilden) rasat samman. Lagårdsbron i mitten där höet en gång kördes in, till höger ladugården med sin dörr, två fönster, fäbås och annat som hör till.

Foto Thom Bergh

topp