Geografi och Geologi

Berggrundsgeologin runt Vik är ganska enahanda med stora områden av urgranit. Man kan jämföra med Thomas Lundqvists beskrivning av Det svekofenniska suprakrustalstråket mellan Ljusterö och Rödlöga i Stocholms norra skärgård där han skickligt beskriver den speciella geologin på Östra och Västra Lagnö. Själva Lagnö är en lodrätt stående leptitplatta medan berggrunden norr och söder däromkring är urgranit av samma slag som täcker större delen av området.

Hela skärgårdsområdet är genomskuret av tämligen djupa förkastningar varav Stäksundet och Bergshamraviken är en, och den i cirka femtio graders vinkel därmed liggande Viken en annan. Viken uppodlades tidigt när landet steg ur havet, sådana vikar får ju ett rejält lager dy och slam som ger bördig jord. I dag syns endast den vassbevuxna Stormarviken nere vid Bergshamraviken som en rest av det som en gång måste ha varit en mäktig, smal vik djupt in i landet. Denna vik hade en gång via Gunnsjön förbindelse med Länna Kyrksjö. Viken, som gav upphov till bynamnet Vik hade en gång förbindelse med det som idag är Elgreten. Femmeterskurvan går nästan fram till gården Vik 1:9 och vattnet bör således ha gått fram dit för drygt tusen år sedan, i varje fall borde man ha befunnit sig nära den enorma vassviken som en gång har inlett landets stigande ur havet. Går vi bortåt kristi födelse stod vattnet högre. Då var Slangarberget definitivt en ö, i övrigt inte så stor skillnad förrän vi kommer bort till tiden för tjugofemmeterskurvan.

Berggrunden består av gnejs och granit. Några spår av brytningar av vare sig malm eller nyttosten finns såvitt jag vet inte i närheten. I kvartäravlagringarna kan man påträffa fossilhaltiga lerstenar och till och med gamla kambrosiluriska fragment från med isen transporterade lösa kalkstensblock. Att graniten understundom för smärre malmmineralklumpar har vi konstaterat i block med isomorf, ovittrad blyglans (numera dock i stort sett bortvittrad) i röjningsröset nedanför Dasset. Borta vid Gregersboda några mil söderut finner man tämligen vidyftiga (mussel-)skalbankar som genom sin höjning av markens kalkhalt lockat vissa intressanta, speciellt kalkkrävande orkideer.