Navigering: klicka på topp så kommer du till överst på aktuell sida, klicka på så kommer du åter därifrån du kom, liksom när du klickar på en bild.

- Återgå

- Inledning
- Bilder
- Botanik
- En allegori
- Geo
- Gäster
- Händelser
- Karta
- Kronologi
- Litteratur
- Margits dagbok
- Nostalgi
- Platser
- Saker
- Thom Blogg & Web
- Urbefolkning
- Zoologi
- Kontakt


topp

Vik 1796

Bilderna av dessa noga inpräntade huskartbilder ger en tydlig anvisning om att det naturligtvis fanns riktiga gårdar i Vik för flera hundra år sedan. I dessa gårdar levde en mängd människor som var djupt involverade i en mångtusenårig jordbrukskultur som präglat landskapet och delvis inte skulle brytas förrän in på 2000-talet med dessa alltför urbaniserade, ekonomiska och pragmatiska mekanismer.

Vik 1856

Personligen känner jag en stor vördnad och kärlek till dessa människor. De var alltför vidskepliga (religiösa), hade ur vår synpunkt bristfälliga hygieniska resurser, men förstod att leva i sin tid med stor skicklighet och humanistisk hänsyn i en värld som höll sig tämligen statisk och stabil utan alla de påfrestande skakningar som vår tid präglas av.

Båtutflykter De första åren gjorde vi många utflykter till näraliggande ställen. Pappa Gustaf har på ett gammalt sjökort textat in vissa namn som en del av utflyktsmålen hade fått. Några är Lillön (Löparö), Svanön (Aspön), Ormön(Klubbholmen = Stora Andö), Dimön och Tallholmen som var namn på Ängsöaskarna. Tidigt på förmiddagen vackra sommardagar gjordes matsäck och så bars eller drogs pick och pack ner till Nylins brygga där vi hade lov att ha båten förtöjd.

Här ser vi en typisk båtutflyktsituation. Båtens förtöjningslina syns i bakgrunden. Jag tror att detta är "Svanön" d.v.s. Aspön vid Löparöfjärden.

Båtösning den 1 juli 1965 nere vid Nylins brygga

Lakelandterriern Litty, Thom, Anna-Karin med kompis på bryggan och tittar ner på Roffe som står och öser den vattenfyllda blekingsekan med hink. Till höger Nylins båt som låg där alla år. foto: Gustaf Bergh

s
se bilden ovan. Udden i bakgrunden är Näsudden

Rolf Nilsson öser de första hinkarna stående i båten. foto: Gustaf Bergh

Anna-Karin Hardemar sedermera Bergh hjälper till. Senare for vi med snurra ut till Ängsö-Askarna vid furusundsleden denna vackra sommardag. foto: Gustaf Bergh

Kortspelet. På dagarna var det solen och kaffe på berget eller svamp o bärplockning i skogarna. På kvällarna var det mycket vanligt att systrarna och en del av deras gäster ägnade sig åt ett slags kortspel, en modifierad version av femkort med låga insatser och att glatt umgänge. Samtidigt var det förstås kaffedrickning och mycket sång emellanåt. Många gäster deltog i kortspelet, dock ej jag som aldrig haft något intresse av sådan verksamhet.

topp

Kräftor. Ja, ska detta höra till händelser?, Berget?, Saker? Pappa Gustaf älskade kräftor över allt ätbart i världen. Jag vet inte var han hade lärt sig det, han kom ju från Göteborg, och där hade man knappast någon kräfttradition. Troligen lärde han sig på den glada 1930-talstiden. Men kräftor fanns ännu i trakterna runt Vik på vår tid, den gamla överlägsna svenska flodkräftan (Astacus astacus) . Vi kunde köpa kräftor av någon åt bergshamrahållet åtminstone de tio första åren. Det är så sorgligt att veta hur kräftorna obevekligen tagit slut genom kräftpesten. Trots att alla säkerligen var väl medmetna om den höga smittorisken använde man redskap som varit i smittade sjöar, eller planterade ut signalkräftor från Amerika som bär på den farliga svampen utan att själv påverkas. Kräftor har sitt kalkskellett utanpå kroppen och är således beroende av kalkhaltigt vatten vilket oftast finns tillräckligt i alla sjöar och vattendrag i området Elggreten, Vaxtunasjön, Gunnsjön, Mörtsjön, Oskären...

Misa och Gustaf C:a 1963 på Berget, stora fat med riktiga flodkräftor, staketet åt öster syns i bakgrunden. Eftersom kräftpremiären var den andra onsdagen i augusti, var det troligen då eller strax efter. Lagen om bestämd första kräftfiskedag gällde till och med 1994. Vi fick köpa kräftor av en bonde i Bergshamra till mycket förmånligt pris.

topp

Metalldetektor 13/6 1977. Jag hade med en IB 300 och letade på gårdsplanen och lite runt. Uppe vid Martins grind fann vi två tvåöringar från 1879 och 1883. Den ena ramlade ner i en springa i trappan och ligger väl kvar där än.

Hur stort var värdet på en tvåöring runt 1880?. Jag finner en uppgift om att smöret kostade 55 öre skålpundet år 1880. Ett skålpund var 425 gram. För en tvåöring skulle man således få 15,5 gram smör och två slantar alltså 31 gram.
Men det är ju väldigt olika det där med priser, beroende på vilken produkt det är frågan om. Idag skulle 15,5 gram smör kosta 13,7 öre med ett kilopris på 88 kronor. Detta ger alltså ett konsumentprisindex på c:a 6,8 vilket säkert är avsevärt mycket för lågt.

Seglingar. Somrarna 1960 - 63 gjorde vi segelturer utåt skärgården. Som längst ut kom vi till Röder och Fredlarna. Vi bodde i tält. Här en bild på avfärden från Vik sommaren 1963.

1956	En första segling på nära 14 dagar innan vi ens hade hört talas om Vik. Vi utgick då ifrån det idylliska Nykvarn som nu är totalt skövlat med en gigantiskt plastikbåtsmarina. Vi for ner till Högskär utanför Sandhamn och sedan Möja, Husarö, Blidö, Norröra, Gräskö, Revsnäs och åter Nykvarn
1961	Vik, Furusund, Norröra, Vik. Den mesta tiden gick åt till att skrapa, måla och i övrigt ställa båten i ordning.
1962	Vik, Kudoxa, Norrpada, Möja, Sandhamn, Brottö, Gärdsvik, Vik
1963	Vik, Gummarsholmen, Ö.Helsingholmen, Ramsmora-Möja, Grissleholmen, Isskär, Gällnö port, Grinda, Vik
1964	Vik, Gummarsholmen, Glyxnäs, Kudoxa, Norrpada, Röder, In-Fredel, Kallskär, Svartlöga, Brännskär, Gräskö, S.Fångskär, Kroksholmen, Vik
	Detta är 1962 när vi tältade på Brottö norra strand. Det fanns gott om smultron som vi senare åt med socker och mjölk till dessert.

topp

Skutprojektet var ett intensivt projekt sommaren 1994. Det handlade om att studera in så mycket som möjligt om de gamla roslagsskutorna och -jakterna. Det blev många intervjuer och gjorde mej också bekant med ägaren till de gamla skutorna vid Vettershagabron.

topp

Slykapning

topp

Avloppet. Framåt sommaren 1983 hade man dragit in en ledning med vattenkran och vask samt byggt in ett litet avlopp i förstugan, och vi ägnade oss den 22/8 åt att gräva ett hål neråt backen som vi fyllde med taktegel och täckte med jord. Dit skulle tvätt- och diskvatten ledas med en slang, och det fungerade faktiskt alldeles utmärkt. Nog kunde man väl se att en del örter bildade ymniga buskage neråt staketet, men vi märkte aldrig av någon dålig lukt, marken hade tydligen kapacitet att absorbera det vi levererade.

topp