CHEFEN NÄSTA
När alla deltagare hade anlänt genom att ros ut
till 'Niagara som låg på svaj i Saltsjöbaden,
blev det samling på däcket och vår ledare
höll ett långt tal där man fick veta något
om vad som komma skulle. Vi blev indelade i vakter vilket
var grupper som skulle sköta viktiga saker ombord under
segling eller i hamn. Denna ledare fick endast tilltalas med
ordet CHEFEN, och så blev det under hela tiden i fjorton
dar. Chefen var tjugo år och hade varit med förr,
jag minns inte nu vad han hette, min minnesbild är en
hård men rättvis och inte helt ohumoristisk person.
Trots sina endast tjugo år upplevde jag honom som en
vuxen man.
Chefen var ju ofta med och kommenterade saker vi såg
under seglingen. Det var ett småtrevligt pladdrande
om sjömärkens betydelse, storleken på andra
fartyg, fartygstyper, moln, grund och man lyssnade och sög
åt sig. Jag har en tydlig minnesbild av stormvarningstecken
och vi lärde oss begrepp som tratt över
kon, kon över dubbelballong.
Någon gång hälsade vi på en prick genom
att med handen nudda den vid passage. Vid något tillfälle
seglade vi i ett smalt sund rätt över ett grund
på betryggande djup, det såg ut som huvudet på
ett stort, grönt troll nere i det klara vattnet.
Jag vågade låna en liten summa pengar, för
ett vykort i Harstena och kanske något mer jag inte
minns. Några månader efter seglingens slut for
jag till hans hem och lämnade tillbaka, jag har för
mig att det var på Roslagsgatan en bit ut mot Roslagstull
och att summan var några tior, kanske hade han ringt
och påmint, jag minns inte annat än att jag ringde
på, han öppnade, tog vänligt emot pengarna
och så var det med det. Detta var långt före
de otrevliga dörrkodernas tid.
|
