HAMNAR PÅ VÄGEN                                                           NÄSTA

Ingen loggbok finns tillgänglig idag och det är ganska lite jag konkret minns från de olika hamnarna vi passerade. Det var ju en fråga om fjorton dagar och nätter, så uppåt fjorton nätter måste vi ha legat förtöjda. Jag minns underbart vackra, orörda stränder. kristallklart vatten och klippor i den ljuvliga midsommartiden.

Det var dessutom före plastbåtarnas tid och man hörde mycket lite av de dock sällsynt existerande arkimedessnurrorna. Det var en tid när folk ännu rodde långa sträckor under de stilla sommarnätterna. I en loggbok från en segling år 1964 skriver jag i loggboken när vi passerar Väringsö: 1/7 1964 18:37 Det är varmt och skönt och endast det eviga surret från alla evinnerliga plast o mahognyracers stör idyllen...

Man kan ju jämföra med gamla tiders nattliga roddturer från skärgårdsöarna in till Stockholm när man började två på natten och lugnt och metodiskt rodde sig fram med färsk strömming och annat som skulle avyttras på marknaderna. Det var ett liv som pågick i många hundra år men som nu tagit slut. Alla gamlingar som berättade om dessa roddar minns dem med glädje.
Jag har en gammal bandinspelning från 1995 en stilla sommardag, men där inspelningen förpestas av det envetna odrägliga surrret från alla aktersnurror i när och fjärran, även om man inte såg en enda båt hörde man dem i stilla väder, det är en alltför sällan påtalad miljönerskräpning.

En natt fick chefen för sig att det gällde "Alle mans bad", kallt och läbbigt, men kanske nödvändigt. Båten var nästan helt utrymd och persedlarna lagda på land. Båten skulle tvättas av invändigt och delvis torkas med kraftigt brinnande fotogenlampor med strumpmekanism som avgav kraftigt ljus och stor värme. Jag minns att chefen entusiastiskt menade att det skulle bli "tusen grader" så att väggarna skulle torka. En av oss beordrades att ro med jollen flera mil efter målarfärg i någon handelsbod. Det tog många timmar innan han till slut kom tillbaka.