HEMRESA PÅ HAVET                                                         NÄSTA

Så kryssade vi från Västervik norrut några dagar. Jag minns ingenting om detaljerna, allt gick väl sin jämna gång med vaktbyten, skaffning, frivakter, navigering och annan rutin.

En lustig sak hände mig när jag stod och lekte med en kompis. Vi kastade knivarna så att de satte sig fast i skandäcket, vilket vi vågade göra eftersom knivarna var fixerade med sitt långa läderssnöre. Typiskt tolvåriga killar lek.

Jag gjorde ett elegant knivkast och den rejäla sjömanskniven satte sig darrande i skandäcket d.v.s. den smala delen av däcket som gick utanför relingen.

Men lädersnörets knop hade lossnat! Där satt kniven ensam och utan säkring, det var således bara en hårsmån från att jag förlorat den ner i havets djup. Man kände sig verkligt flat. Dessutom var det verkligen ingen bra sysselsättning att kasta kniv i ett fartygsdäck, man böjde sig ner och tog upp den och såg sedan till att den blev ordentligt fastknopad, man skämdes...