NATTKRYSS MOT LANDSORT                                           NÄSTA

Så småningom närmade vi oss Landsort och min patrull fick ensamma seglingsvakten på natten. Vinden hade ökat till frisk, vilket är över 12 meter i sekunden, och det gick undan som bara den. Den enda fasta punkten i natten var Landsorts fyrblänk och vi fick göra slagen på död räkning dvs beräkna positionen efter hur långt, hur snabbt och hur länge vi seglade på varje slag. Kursen plottades in i sjökortet och vi fick slita i skoten till förseglen vid varje slag. Farten och distansen mättes med en Walker's släplogg som surrade hela tiden. En dramatisk upplevelse. Jag är otroligt imponerad av kamraternas kunskap och säkerhet, vi gjorde ett rent professionellt jobb den här natten.

Chefen liksom resten av besättningen låg och sov. Den höga farten gjorde att backen blöttes över emellanåt av de kraftiga sjöarna. Jag har dessutom för mig att det regnade, vi hade oljerockar och sydväst på. Jag blev så sakta rejält sjösjuk den enda gången i mitt liv, det var en hemsk upplevelse, man kräktes och hade en kraftig huvudvärk, när skulle detta ta slut, det var en mardröm av värsta slag där släploggen stigande och fallande surrande endast avbröts av rorsmans order "Klart att vända", slag efter slag efter slag efter slag.

En liten sjöscout till rors. Detta är en demobild när båten ligger stilla. Bilden kan vara en reportagebild från någon tidning	Här dras det i linor i en lugn och stilla miljö. Natten på kryss upp mot Landsorts fyr var det vi som fick dra, men under betydligt besvärligare omständigheter. Dessutom lutade båten rätt avsevärt i bidevindseglingen.

Men det tog slut. Vakten avlöstes och man fick slockna i sin koj, blöt och kall och frusen med sprängande huvudvärk. Vid något tillfälle hade jag tappat min gula sydväst i det forsande vattnet på läsidan. Och chefen sov så tryggt i sin koj i akterruffen. Och vad hände sedan...