Niagara

sjöscoutbåt 1928 - 1960

Segling med sjöscoutbåten Niagara Saltsjöbaden - Västervik och åter sommaren 1949.
Alla kommentarer och bidrag såsom bilder, foton, tidskrifter, faktauppgifter av alla slag uppskattas synnerligen mycket!

Kontakt

till Thom Bergh blogg & webb

startsida
 

Navigering: klicka på topp så kommer du till överst på aktuell sida, klicka på så kommer du åter därifrån du kom, liksom när du klickar på en bild.

Nedanstående länkar i kronologisk ordning


- Återgå
- Index (start)
- Inledning segling
- Niagara båten
- Chefen
- Sjötermer
- Disciplin och straff
- Hamnar i skärgård
- Oxelösund
- Arkösund
- Harstena, Gryt
- Jollerodd
- Västervik
- Hoppa överbord
- Hemåt
- Nattkryss
- Simprov o Pannkakor
- Tentamen
- Slut
- När var det?

- Thom Blogg & Web

- Kontakt


topp

 

Kolla mina övriga sidor!

 

 

Niagara

 

SJÖSCOUTBÅTEN NIAGARA                                             NÄSTA

Niagara i förlig vind med toppseglet satt. Jag tror inte att vi satte toppen någon enda gång under vår fjortondagars segling Saltsjöbaden - Västervik tur och retur. Bogsprötet användes för toilettbesök när vi inte låg i hamn, det var samma besvärliga hygienproblem som måste ha funnits i alla tider på de stora segelfartygen.
På en färd till Finland gick Niagara på grund 1959 eller 1960. Hon såldes och bogserades till Åbo och skulle därifrån bogseras vidare för reparation, på vägen gick det så illa att båten sjönk. Man hade planerat att utrusta båten för färder i Medelhavet. (Artur Neveling)

Vikt 10 ton, 60 kvm segel: gaffelstorsegel, jagare, klyvare och stagfock. På bilderna syns ingen jagare, men jag har en envis minnesbild av att detta segel fanns någonstans. I hamn vilade storsegelbommen på en bomsax, se bild nedan.

Utrymmena ombord var förpik med pentry och förråd, akterpik med sovplats för kaptenen. I mitten fanns den största hytten där vi alla tolv-trettonåringar sov i sovsäckar utmed sidorna. Emellan kojplatserna fanns ett matbord och i taket en fotogenlampa. Niagara hade ingen fenköl men en köl längs hela undersidan som var ett gott hinder för avdriften i bidevind. Men detta gjorde vändningarna tyngre och man måste vanligtvis bräcka med något av förseglen i kryssvändningarna.

Här syns vilka utrymmen som fanns: förpik, salong, akterhytt. Storsegelbommen vilar i sin bomsax för av avlasta dirken som syns längst upp till höger. Skandäcket är den del av däcket som sträcker sig utanför relingen. Här utgör den fäste för vanten.

Vid en segling till Köpenhamn 1938 mötte man en flottilj tyska segelbåtar. De tyska sjömännen kröp ivrigt omkring på däck och konstaterade att däck och bord var enpluggade vilket skulle betyda att denna gamla lotsbåt verkligen var mycket gammal (Artur Neveling)

I kölsvinet fanns en rejäl ballast som jag har en minnesbild av bestod av stora metalltackor, men det kan också ha varit stenar. Ballasten tjänade till att hålla ner fartyget i sjön så att det inte krängde så lätt. På släp drogs en jolle, den viktiga förbindelselänken med land när vi låg på svaj för ankar eller boj.

Webmaster Thom