SJÖTERMER NÄSTA
Vi ålades redan första dagen att lära oss
vissa saker utantill, namn på båtens delar,
slå knopar, sjömärken och
annat som hörde till navigeringen. Vi lärde oss
fort, fick öva hela tiden, på frivakterna hade
man gott om tid att plugga in saker, bland det första
var de elementära knoparna skotstek,
pålstek, halvslag,
råbandsknop och nyckstek,
det har jag haft stor glädje av i hela livet. Beträffande
sjömärkesprickarna var det slätprick,
kvast, kryssprick och olika
kombinationer av tratt, kon
och ballong.
Förutom grundbegreppen styrbord och
babord, lovart och lä,
lova och falla, var det
några viktiga ordergivningar som vi ständigt måste
ge akt på under segling.
Om det fanns anledning att göra en gipp
måste rorgängaren snabbt och tydligt meddela detta
med det skarpa ropet "Passupp för gippen",
så att alla skulle hinna undan och ingen bli skadad
när den tunga bommen gick över från den ena
sidan till den andra. Mången sjöman har för
alltid försvunnit i samband med okontrollerade gippar,
den kanske farligaste av alla seglingsmanövrar.
Alla övriga vändningar inleddes med ropet "Klart
att vända" vilket samtliga vakna besättningsmedlemmar
omedelbart måste besvara med samma ord. Det gällde
att alla måste vara medvetna om den viktiga åtgärden
som berörde alla ombord, och som skulle komma när
båten gjorde en stagvändning. Sedan följde
kommandot "Ror i lä" som likaledes
besvarades. Seglarvakten skötte sedan skothanteringen
och navigeringen, men när som helst kunde folk inkallas
från frivakten vid behov. Att göra ett slag med
en så pass stor båt innebär ju åtskilligt
med aktiviteter, slammer, klapprande i segelklutar och tungt
halande i rep, bräckande med försegel och stark
förändring i båtens lutning. Niagara var en
rätt tung sak på tio ton och sextio kvadratmeter
segel, och det var inget lekverk att segla en sådan
båt med full säkerhet. Att det fungerade så
bra berodde till en början på den samlade kunskapen
hos alla som varit med förr med chefen i spetsen, men
chefen var i övrigt mest i sin hytt i aktern, han hade
som kapten framför allt en övervakande och ledande
funktion.
På hemresan fick vi mot slutet tentera på vissa
kompletterande ord.
Vi fick papper som vi skulle plugga in och sedan bli tenterade
på av den omutliga chefen. Hela sammanhanget började
klarna och man kände att man faktiskt hade lärt
sig något på de snart gångna fjorton dagarna.
Begrepp som då befästes minns jag var kompassgraderna
och vissa riktningsangivelser som kranbalksvis,
låringsvis, tvärs
och liknande.
Se mer om seglarord här.
|
